Agape = kärlek

Foto från Wikipedia

Agape

= kärlek som betyder
att älska människor oförbehållsamt, eller kärlek till eller från Gud.

Lagman Mikael Mellqvist skrev en insändare för någon vecka sen.
Han hade läst Fjodor Dostojevskijs bok: ”Brott och straff”. Han skrev i insändaren, att han tyckte det var en tråkig bok och föreslog en annan som var mycket bättre.

Jag läste Owe Wikströms bok: ”Sonjas godhet” i vintras. Owe Wikström är en av mina stora ”idoler”. Jag beundrar honom. I Sonjas godhet skriver Owe Wikström om, att han i sitt bibliotek har boken ”Brott och straff” och som han ofta återkommer till. Owe Wikström har varit professor i religionspsykologi, präst, psykoterapeut och han har skrivit många böcker.

Inspirerad av vad jag läste i ”Sonjas godhet” gav jag mig i kast med ”Brott och straff”. Blev förvånad över att Owe Wikström tycker boken är så värdefull att han återkommer till den gång på gång.

Jag håller med lagmannen om att boken är tråkig. Jag tror det var Jack London, som sa om ”Mormons bok”, att den var kloroform i tryckt tillstånd. Ungefär så upplevde jag också boken ”Brott och straff”.

Kan det vara skillnad på en lagmans sätt att se på boken: ”Brott och straff” och en professor i religionspsykologi och prästs sätt att se?

Jag vet inte, men boken ”Sonjas godhet” handlar om och bygger på Sonja Marmeladova, som förutsättningslöst ger ut sin kärlek till en mördare och bedrövlig man, som tvingar henne att prostituera sig för att mannen ska klara sitt uppehälle. Sonja är en rollfigur ur Dostojevskijs: ”Brott och straff”.

Jag funderar ibland över det här med evolutionen. Detta att det är den starke och den mest anpassade som överlever. Det borde innebära, tycker jag, att man tar för sig allt vad man kan av livets gåvor, utan hänsyn till någon annan. (Uttrycket ”Gå över lik” passar in.)

Det som förundrar mig är det här med agape – kärleken. Jag tycker inte den stämmer riktigt med evolutionstanken. Varför finns det personer, som utan tanke på sig själva, utan att vänta sig få något tillbaka, ger vad de har till andra. Detta som kallas agape . Den utgivande kärleken. Sonja Marmeladova i boken ”Brott och straff” är ett exempel på denna kärlek.