Gud eller evolutionen

Foto Gunvor Österdahl. Hon tog bilden av mitt något ålderstigna öra. (Vågade inte ta från nätet för det där med upphovsrätten)

Gud eller evolutionen?

Jag har läst en del astronomi och är intresserad av vetenskapliga frågor.
Jag har läst så mycket, att jag förstår, att jag inte kan eller begriper så mycket av det jag läst.

Det jag dock förstår är att Gud ofta ersätts med ordet evolution. Jag såg på TV för några kvällar sen, om örats fantastiska konstruktion. Hur fiskar var de första som hörde ljud. De befann sig i vatten. När fiskarna blev djur blev det problem med hörseln, eftersom de inte längre befann sig i vatten. Evolutionen ordnade det med hammare och stigbygel.

Ateisterna säger att det finns ingen Gud. De tror istället på evolutionen. Carlo Rubbia, en nobelpristagare i fysik sa ungefär, att det ser ut som om det finns en mening bakom det som sker.

Min fråga är då: ”Om nu alltsammans, hela vår värld tillkommit av en slump, vi är stjärnstoff  o.s.v,  varför strävar då livet efter att utvecklas?”

Vem bryr sig om i fall det inte skulle bli någon utveckling?

Ja, jag var ateist i min ungdom. Blev räddad genom ett mirakel och kom till tro på att det finns en Gud, men mina ateistiska frågor finns alltjämt kvar och det verkar som om jag alltid får arbeta med dem.

Det är möjligt att jag söker svaret på om Gud finns på fel ställen. Jag söker bland vetenskapsmännen. Jag söker skapelsens Gud. Finner jag honom inte i skapelsen faller också mycket annat i ”min tro”.

I fem år har jag läst teologi vid Uppsala Universitet och tagit min teologie kandidatexamen och det finns teologiska seminarier och fortbildningsdagar jag skulle kunna gå på.
Problemet för min del är att de ställer inte samma frågor som de jag har. Jag går dock i kyrkan varje söndag och hoppas en dag komma till tro. Kanske måste jag med en av bibelns män en dag säga: ” Herre, Jag tror, hjälp min otro”.