Vårt barnbarnsbarn, Malte ska döpas snart. På fotot är det Maltes mormor, Maria som döps av prästen Göran Beijer i Visborgskyrkan. Den som ska döpa Malte är den lille grabben på fotot, Kent Österdahl, Maltes mormors bror, vår son. Dopet ska ske i Visborgskyrkan. Med på bilden är också från vänster: Maltes mormorsfar, Mormorsmor, Mormor Maria, Prästen Göran Beijer och framför mormor, Marias syskon, Kent och Anneli.
Jag gläds över att Maltes föräldrar valt att döpa Malte. Dopet är någonting alldeles fantastiskt enligt vår kristna tro. Det innebär att man på något sätt vävs samman med Kristus. Det innebär att den som döps redan har del av det eviga livet. Den döpte får vara med i den himmelska glädjen.
I söndags var det dopets söndag. Jag hörde prästen berätta att tyvärr är det under 50 procent av barnen som föds i Sverige, som döps idag. Tidigare döptes nästan alla barn i vårt land.
Föräldrarna ger sitt barn namn, så det är ingen namngivningsceremoni i samband med dopet- och kanske ändå. Gud kallar genom prästen barnet vid namn i dopet.
Jag har under min långa prästtjänst alltid vid begravningsgudstjänster använt namnet på den döde, som nämndes vid dopet i överlåtelsen. Jag tycker det är viktigt, för det var så Gud kallade barnet vid dopet. (Gud känner nog igen den döde ändå, men ändå. Det känns riktigare på något sätt.)
Det är inte lätt att vara teolog. I Uppenbarelseboken 2:17 och 3.12 står det om den vita stenen och namnet som bara Gud känner. Gud kallar ju genom prästen barnet vid namn i dopet. Hur kan då Gud ha ett annat namn på personen?
(Ja. en dåre kan fråga mer än tio visa kan svara, heter det också.)
Sunes blogg 