Förundran över livets mirakel

Jag låg på förmiddagen i solstolen och såg på den  lilla fågelholken, som egentligen var gjord som prydnad och fick se hur en blåmes med ”make” flög ut och in genom hålet för att mata sin ungar. Jag försökte få en bild av fåglarna, men när jag reste mig och gick närmare slöt de  att mata sina ungar.

Så otroligt flitiga de är med att ge sina ungar mat. De flög stup i ett in och ut genom hålet i fågelholken. Jag kom att tänka på vilka uppoffringar många fåglar, fiskar och andra  djur gör för att deras avkommor  ska ha det bra och i sin tur sen kunna föra släktet vidare.

Tidigare har jag hört  uttrycket: ”De själlösa djuren”. Jag tror, att alla djur har en själ och inte bara vi människor. Frågan är om inte växterna har det också. Jag tror att allt levande har en själ.

Däremot tycker jag att robotar är själlösa. De kan vara hur kunniga som helst, utrustade med artificiell intelligens och se ut som och bete sig som människor, men de är och förblir själlösa. Däremot frågar vi när vi ser en robot: Vem har gjort den, eller skapat den? Det gör vi med andra saker också, bilar. tavlor, TV etc. Vem har gjort dem? Vem har skapat?

Vad är det då som utgör skillnaden på en robot, som   kanske är överlägsen människan på vissa områden, och en människa? Vad skiljer roboten från människan? Jo, det är att människan lever. Livet, det största undret av alla.

Det är också många människor som frågar sig: ”Vem har gett upphov till livet och universum”?.

I en av skapelseberättelserna i bibeln ger författaren sin förklaring till hur människan blev en levande varelse. Han/Hon berättar: ”Och Herren Gud danade människan av stoft från jorden och inblåste livsande i hennes näsa, och så blev människan en levande varelse”.

Livsande – där har vi skillnaden på en robot och en människa.

Vi människor , djur och fiskar, träd och blommor, ja, allt som lever har en själ. Det är bara robotar och andra döda ting som är själlösa.

Jag kan inte låta bli att förundras över livet. Hur sinnrikt och vackert allt är konstruerat, särskilt nu när naturen har på sig sin högtidsskrud.