Helgelsen (fortsättning)

(Foto Gunvor Österdahl)

Må ej din hand
så hårdna uti striden
att den till bön ej knäpps
när dag är liden.

Vi var i dag på äldreboendet i Katthammarsvik och hälsade på gamle klockaren i Östergarn, nittiofyraårige Erik Gahnström. Erik hjälpte oss mycket när vi under en tio-års period bodde i Östergarns prästgård.

Vi hade mycket att prata om, både galet och klokt. Jag fascinerades av bonaden han hade ovanför sin säng. Han berättade, att han fått den av sin svärmor på bröllopsdagen. Hon hette Tyra Thomsson och blev nästan 100 år gammal. Tyra gick alltid i kyrkan, så länge hon orkade. Hon ledde den kyrkliga syföreningen och var aktiv i församlingen.

Jag skrev i min förra blogg, att jag tyckte min helgelse gått fel väg, att jag varit en bättre människa tidigare i  mitt liv.  Därför blev jag glad, när jag såg bonaden. Jag förstod, att andra haft liknande tankar som jag själv hade. ”Må ej din hand så hårdna under striden…”

Under livets gång möts man av olika prövningar. Mor o far och syskon och vänner dör. Misslyckanden och svårigheter. Fiender som vill en ont. Sjukdom och lidande. Ja, alla råkar vi ut för olika prövningar. Erik och jag talade om att det var viktigt att inte bli bitter och en sur gammal gubbe.

Det finns också mycket att glädjas över i livet. Jag har fått förmånen att få känna mig älskad av en underbar hustru. Vi har fått underbara barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarn. Vi har fått uppleva många fina resor runt om i Europa. Vi har skrattat gott i goda vänners lag, så jag är inte bitter. Tvärtom mycket tacksam och glad över att ha fått leva i sjuttioåtta och ett halvt år.

Jag blev bara så glad, när jag såg bonaden och att någon haft liknande tankar som jag.