vid Dullis begravningsgudstjäns i Eksta kyrka 9 oktober 2026.
(Foto Kent Österdahl)
I Faderns och Sonens och den helige Andes namn.
Vi har samlats till den här gudstjänsten för att ta farväl av Gunnel, Dulli ,Johansson och för att överlämna henne i Guds händer.
Låt oss be.
Herre Jesus Kristus, Du som har makt över livet och döden, vi ber dig att Du är här hos oss idag och att du bär alla som sörjer igenom sorgen. Amen.
Jesus sade: ”Jag är med er alla dagar till tidens slut. (Matteus 28:20)
Gunnel, Dulli Johansson växte upp här i Eksta vid Bjerges. Hon var äldst av sex syskon. Syskonen förlorade sin far, när han drunknade 1955.
Dulli, som hon kallades av de flesta, arbetade bland annat i Konsum i Klintehamn. Bettan, min syster var arbetskamrat med henne där. Bettan säger, att Dulli var helt underbar och hjälpte henne många gånger.
I tio år var hon min arbetskamrat och mitt stöd som nybliven präst i Eksta. Det var under denna tid relativt många som kom till kyrkans gudstjänster och samlingar av olika slag och jag tror, att det var mycket Dullis förtjänst. Hon var en av dem som bar församlingen.
Jag minns såväl ännu, när hon en dymmelonsdag hade lindat kyrkkläppen med halm, så att kyrkklockan fick en dovare ton. Hon dymlade, så att säga. Många, ja hela skolan med alla lärare och elever stod utanför och lyssnade.
Dulli var en fantastisk klockare här i Eksta.
Jag minns när jag såg henne lägga till en grav tillsammans med sin man, Martin. Hur ömsint och försiktigt och kärleksfullt hon kunde lägga ner mullen runt kistan.
Det påminner mig om, när jag flyttat hemifrån och tillfälligt var hemma en natt, hur då min mor kom upp på kammaren till mig. Hon sa inte många ord, men stoppade täcket om mig, som hon gjort, när jag var barn. Just den bilden kom för mig, när jag såg hur Dulli liksom stoppade om den avlidne där i graven.
Gunnel, Dulli Johansson var en fin människa. Glad positiv och hade en brinnande tro. Hon betydde mycket för många. Hon avslutade ofta telefonsamtalen och andra möten med orden; ”Gud var med oss alla,”
Dulli ville att Fotspår i sanden, skulle läsas vid hennes begravningsgudstjänst. Den handlar om att bära, och just Dulli bar många.
Fotspår
En man hade en natt en dröm. Han drömde att han vandrade på en strand med Herren. Över hela himlavalvet visades såsom ljusbilder, scener från hans liv. Han såg att genom bilderna syntes fotspår i sanden. Två par fotspår. Han förstod att det ena var hans och visade hans vandring genom livet. Det andra fotspåret, förstod han, var Herrens som osedd hade gått vid hans sida.
När sista bilden visats för honom och han såg tillbaka på bilderna som visade hans vandring i livet, såg han att under de tider i hans liv då han hade haft det svårt, då när han drabbats av sorg, sjukdom och olyckor så fanns där bara ett fotspår.
Bedrövad över detta sa han till Herren: ” Jag har lagt märke till att under de tider i mitt liv, när jag hade det som svårast, så finns där bara ett fotspår.
Herre, Du lovade ju vara med mig alla dagar, gå med mig hela vägen.
Varför lämnade Du då mig, när jag hade det som svårast?”
Herren svarade.: ”Min älskade vän. Jag älskar dig och skulle aldrig någonsin överge dig. I de bilder under ditt liv när Du bara ser ett fotspår, då när du hade det svårt, då när du drabbats av sorg, sjukdom och olycka, så är det mina fotspår du ser. Det var då när jag bar dig”.
Vår kristna tro låter oss hoppas att Herren Jesus Kristus nu burit Gunnel, Dulli Johansson genom dödsskuggans dal in till glädjen hos Gud och att vi en dag ska se henne åter.
”Gud var med oss alla”
Amen.
