Djävulens advokat

Djävulens advokat

I slutet på 1960-talet läste jag en roman av Morris West som hette Djävulens advokat. Den handlade om en man, som blivit utsedd vid en kanonisering (inför en helgonförklaring att vara just Djävulens advokat). Hans uppgift var att ifrågasätta om personen verkligen var ett helgon, om under hade skett o.s.v.

Jag känner mig ibland som en sådan, tänker på midnattsmässan från Rom i år. Jag såg den och kände mig tacksam över att kunna vara med i Peterskyrkan och få se påven och alla andra fira mässa där. TV: n är som ett fönster ut mot hela världen. Påven, som satt i rullstol, talade i skriftetalet om prylsamhället och alla dyrbara saker vi samlar på oss, medan Jesus föddes i ett stall i ringhet. Naturligtvis tänkte jag på alla fina liturgiska kläder och bägare av guld jag såg användas där i Peterskyrkan.

Vad är det för fel på mig? Varför måste jag förstöra allting genom att ifrågasätta allt jag ser?

Jag har haft svårt för Bultmann och hans idéer om kristen tro. Hans åsikter finns representerat av präster inom den protestantiska Lutherska kyrkan, och även hos andra trossamfund.

En gång för några år sen tänkte jag försöka ta reda på hur Bultmann tänkte, utan att ha några förutfattade meningar. Men för min del håller det inte. Om jag minns rätt, så tycker han att den historiske Jesus har ingen betydelse. Om han har funnits eller inte spelar ingen roll. Det är förkunnelsen som är viktig.

Då tänker jag: ”Får jag då vara med i Valhall bland de andra vikingarna om jag förkunnar sagan om Oden och Tor och de andra asarna?)

Det är för min del viktigt, att Jesus har levt som verklig person här på jorden. Jag är övertygad om, att Bultmann menade väl och ville rädda kyrkan in i en modern tid. Det är bara det, att det blev inte så mycket kvar.

 I Nya testamentet i 1981 års språkdräkt, säger Jesus till Petrus: Så säger ock jag dig, att du är Petrus; och på denna klippa skall jag bygga min församling, och dödsrikets portar skola icke bliva henne övermäktiga. (Matteus 16:18)

Petrus förknippas ofta med katolska kyrkan. Andra kyrkor och samfund har reagerat med all rätt, när katolska kyrkan varit på väg åt fel håll.  
Kanske kan man spåra de olika kyrkornas särart ända tillbaka till apostlarna. Så som att aposteln Petrus står för den katolska kyrkan, Aposteln Johannes för den ortodoxa kyrkan, S:t Paulus för den Lutherska kyrkan, Jesu bror Jakob för den reformerta kyrkan. Kyrkans budskap är så stort att beskriva, så kanske valde Herren Jesus just dessa apostlar för mångfaldens fullhet. Fast det förstås. Prosten Erik Beijer fick höra min teori och då sa han: ”Är Du tokig? Ska du ge den fromme Jakob skulden för reformerta kyrkan?

Det jag bygger min tro på är, att Jesus funnits som en historisk person, att han vann seger över döden och erbjuder oss att få leva tillsammans med honom i glädjen hos Gud.
Jag uppfattar det, som om ”Petrus kyrka” alltjämt håller fast vid denna tro.

Jag hörde en predikan i Visby domkyrka för rätt så många år sen, då prästen förkunnade, att vi måste förnya oss i kyrkan och hänvisade till den Helige Ande, som nu låtit oss förstå hela budskapet om Jesus. (Ungefär så). Han har säkert rätt i det, men en viss försiktighet med ”nymodigheterna” är nog ändå berättigat, för jag kan inte tänka mig att den Helige Ande kan motsäga vad Jesus sa. Det måste vara ologiskt.

Ja, jag har mina funderingar och grubblar mycket. Ibland har jag fel också, men det känns skönt att få skriva av sig alla konstiga tankar.

Biskop Biörn, sa så klokt till mig en gång, att Sune, varför vilar du inte i kyrkans tro?
Jag tror att han menade: Kyrkan har ju redan gått igenom alla tänkbara frågor. Lita på kyrkan. Du behöver inte uppfinna hjulet på nytt.

Det skulle vara skönt, att kunna vila i kyrkans tro. Det är mig kanske inte förunnat. Det tycks vara min läggning, att ifrågasätta, att vara en sorts Djävulens advokat.