En sjuk österdahlare

”En sjuk österdahlare”, var en humorbok jag skrev och som kom ut 2011. Illustrationerna gjordes av dotter Anneli Söderström.

Då var jag bara glad att ha överlevt. Jag orkade inte berätta min sjukdomshistoria, men när det nu har gått tolv år sen och jag ännu lever, så har det mognat på något sätt. Det är därför jag vill berätta.

År 2010 hade vi redan bott i Buttle i fem år. Vi hade fått ärva ett gammalt hus av Gunvors farbror och vi har bott där sen jag gått i pension. Gunvor var född och uppväxt i Buttle. Vi hade det ekonomiskt gott ställt. Gunvor jobbade som lärare i olika skolor och jag hade bra pension. Vi köpte en alldeles ny Toyota Audi, en hybridbil och planerade att med den åka till staden Assisi i Italien. Jag hade :S.t Franciskus som förebild och ville gärna se hans stad. Gunvor planerade resan och betalade in vissa avgifter för boende och annat.

Jag fick ett brev på posten i vilket det stod att jag skulle lämna ett avföringsprov. Det sändes ut till alla som fyllt 65 år och för kontroll av att man inte hade tjocktarmscancer. Jag ville inte lämna något prov, så Gunvor tog i med hårdhandskarna och sa att jag måste naturligtvis lämna provet. Så feg fick jag väl ändå inte vara, att jag inte vågade lämna provet. Det var ju bara bra om det inte var något fel, tyckte hon.

Jag lämnade in provet och någon vecka efter fick jag kallelse till sjukhuset, för jag skulle vara med om en koloskopiundersökning. Jag mötte där en trevlig doktor och en trevlig sjuksköterska. De frågade om jag ville ha något lugnande. Jag tackade nej till det och sa, att jag var inte rädd för undersökningen, men däremot för resultatet av den.

( Min tanke är nu att fortsätta berättelsen i korta bloggar, för jag tror att fler då läser vad jag skrivit, än om jag skulle ge ut någon ny bok. Det är väl inte så viktigt att jag berättar min sjukdomshistoria, men kanske kan det vara till tröst för någon. Jag har mött några som sagt, att överlevde Sune så skall nog jag klara mig också.) Fortsättning följer alltså.