Skogshuggarläger

Jag var femton sexton år, då jag fick följa med en äldre kompis, Arthur Wickman till ett skogshuggarläger i Ar i Fleringe på Gotland.

Vi fick bo i en gammal militärbarack och vi fick mat på stället. Min uppgift var att med yxa hugga av grenar, (kvista träden), som min kompis fällde med motorsåg.

En gång, när han fällde en stor gran gick den inte åt det håll, som han tänkt sig att granen skulle falla, utan den slog ner någon meter i från där jag höll på att kvista ett annat träd. Det var nära ögat, men jag klarade mig.

Antagligen var jag inte så stark utan blev otroligt trött av allt huggande. Det var långa dagar. Vi började klockan sju på morgonen och höll på till fyra fem på kvällarna. (Det är så länge sen nu, så det är möjligt att jag har fel i en del detaljer)

Jag minns i alla fall, att när jag väl kommit i säng där i baracken försökte jag spjärna emot sömnen så mycket som möjligt, för jag ville njuta en stund, för jag visste att om jag somnade, så var det bara att gå ut i skogen och börja kvista träden igen.

På kvällarna hände det att jag fick vara med ett gäng som spelade bridge. En kväll hände det att jag vann och de andra blev sura och sa att jag hade nybörjartur. Det är underligt att man kan komma ihåg sådana detaljer.

Det blev avlöningsdag efter en vecka, eller kanske fjorton dagar. Vi arbetade på ackord. När jag hade betalt för mat och logi fick jag 25 kronor över, så jag slutade efter en kort tid. Jag var nog mest en belastning för min äldre kompis.

År 1989 kom jag tillbaka till Fleringe som kyrkoherde. (Jag var kyrkoherde i Bunge pastorat och där ingick Fleringe församling.) Jag fick bra kontakt med fleringeborna och särskilt med Åke Kihlén, som blev en av mina bättre vänner.
Fram för allt fick jag betydligt bättre betalt som kyrkoherde, än som skogshuggare.