Utsikt från vårt fönster 28 januari 2023 vid sjutiden på morgonen.
”Morning has broken ..”Den sången sjöng Cat Stevens någon gång på sjuttiitalet.
Den sången ljöd inom mig, när jag utvilad såg ut genom fönstret i vår lägenhet på Greta Arwidssons gata i Visby.
Jag tyckte t.o.m att jag såg planeten Venus österut strax över horisonten, men det visade sig vara en synvilla. (Ett brytningsfel i vårt smutsiga köksfönster).
Det går inte så bra att hålla ordning på planeter och stjärnbilder. Det är alldeles för ljust i stan.
Kanske är det detta jag saknar mest här i stan, om man jämför med vårt hus i Buttle.
Jag känner mig som åttiplussare annars väldigt glad över att få vakna ännu en morgon och se fram emot en ny orörd dag. Det är inte så självklart längre. Ju äldre jag blir dess mer förundras jag över livets gåva. Förundras över universum och att någon ordnat det så fint med soluppgångar över vår jord varje morgon.
Gunvor och jag, som båda är pensionärer har inget planerat för i dag. Vi kan göra vad vi vill, fast vid närmare eftertanke borde vi kanske putsa köksfönstret.
Jag är i alla fall glad över att få leva just nu.