Det var för ett par veckor sen. Vi hade besök av vårt barnbarns lilla familj. Mamma, pappa och barn. Barnet är nu nästan ett halvt år.
Jag såg på vårt barnbarn, modern, och ville ge henne en komplimang och sa: ”Så fin och smal Du har blivit”.
Hon svarade: ”Tyckte du inte, att jag var fin innan också, när jag var gravid?
Jag fick mig en riktig tankeställare. Visst var hon fin då också. Hon strålade av lycka och glädje över barnet hon bar inom sig
Förr tror jag, att kvinnor som var gravida kände sig stora och försökte dölja så länge som möjligt att de var med barn. De bar mammaklänningar och var måhända inte så pigga på att visa sig i offentliga sammanhang.
Kan den ”gamla” kyrkans syn på sexualiteten ha med det att göra? Det där med att modern skulle ”kyrktas”, en sorts reningsgudstjänst förrän hon fick vara med i kyrkans gudstjänster igen? I svenska kyrkans dåvarande syndabekännelsen bad vi: Jag fattig, syndig människa
bekänner inför dig, helige och rättfärdige Gud,
att jag som är född med synd
på många sätt har brutit mot dig.. (Tyvärr har jag inte den gamla handboken tillgänglig, när jag skriver den här bloggen, utan jag har hämtat delar av syndabekännelsen från Google.) (Var inte texten född i synd? så vill jag i alla fall minnas den)
Det är möjligt att jag har helt fel. Kanske var det inte så förr, utan att jag har missförstått det hela.
Mammaklänningarna är nu i alla fall helt borta. Ungdomarna bär under graviditeten åtsittande tröjor som framhäver att de är med barn och de verkar stolta och glada över att kunna ge näring och ”lägenhet” till sitt lilla foster.
Det gör de rätt i, för att få föda ett nytt liv är i mitt tycke ett enda stort mirakel.
Tänk vad man som åttioåring ännu har mycket att lära. Jag har ibland ”gammalmodiga” tankar och glad över att vårt barnbarn kunde ”väcka” mig.
Sunes blogg 
När jag gick i söndagsskolan i Kräklingbo när jag var 9-10 år så fick vi höra om syndabekännelsen. Som jag minns det så lät den så här ”jag, fattig, syndig människa, av synd född”. Jag uppfattade det som om det var synd att jag föddes och att jag redan då inte dög. Jag blev väldigt berörd av det och frågade Harry Sjögren som prästen hette ”vad har jag gjort egentligen som är så syndigt”. Jag glömmer aldrig hans svar. ”Du har inte gjort något Ann-Marie, det är ett symbolspråk”. ”Men varför säger man så i kyrkan då, jag blir så ledsen” sa jag. Jag kommer inte riktigt ihåg hur han svarade på det. När min syster Asta och jag gick hem från söndagsskolan så konstaterade vi att det spelar ingen roll vad vi gör, redan från början är vi syndare. Jag ville inte tro på det och allt sedan dess har intalat mig att jag är inte så syndig och att jag duger och att Gud älskar mig precis som jag är. Så kyrkans budskap kan ibland ställa till det
Många år senare så satt jag i kyrkan och hörde prästen läsa ”min synd är större än jag själv förstår”.
Symbolspråket igen. Numera förstår jag vad Harry Sjögren menade med symbolspråk men för ett barn kan det vara mycket negativt. För mig har det betytt att jag har ägnat stor del av mitt vuxna liv till att ingjuta i mig och andra att vi är bra som vi är och det kommer jag aldrig att sluta med. Jag har aldrig använt symbolspråket utan talat om att vi är alla människor med brister men också minst lika fantastiska positiva egenskaper. Många människor har sagt till mig att jag borde tala om det i kyrkan men som Du förstår så har det inte varit möjligt. Tack för att Du tog upp det här i Din blogg Sune. Det är så jättefint att följa Din blogg.
GillaGillad av 1 person
Hej. Tack för din kommentar. Jag har alltid tyckt att syndabekännelsen ”Jag fattig syndig människa..” är snudd på hädelse. Jag tror att Gud har skapat oss människor och i bibeln står det att Gud såg på vad han hade gjort och kunde då konstatera att det var gott. Det var i och för sig före syndafallet, men det Gud har skapat kan väl ändå inte enbart betraktas som genomruttet. Totalt värdelöst. Jag tror att eftersom Gud har skapat oss måste det finnas något gott hos oss människor också. Vi handlar fel ibland och gör varandra illa och det får vi i syndabekännelsen be Gud om förlåtelse för och vi får förlåtelse för det. Gud har inte skapat någonting helt värdelöst. Kanske håller inte alla präster med mig, men jag är mer och mer övertygad om att helt igenom dåliga är vi inte.
GillaGilla
Tack för din reflexion. Jag tror att syndabekännelsen: ”Jag fattig syndig människa..” är snudd på hädelse. Gud har skapat oss människor och Gud såg på det han har gjort och i bibeln står det, att han såg att det var gott. Det var i och för sig före syndafallet, men eftersom vi är skapade av Gud kan jag inte tänka mig att vi är allt igenom dåliga och ruttna. En del av oss måste också innehålla något fint, eftersom Gud har skapat oss. Det är klart att vi gör ibland varandra illa och handlar ondskefullt och vi ber Gud om förlåtelse för det och vi får förlåtelse. Jag är övertygad om att det också finns något gott i oss människor, även om vi gör det som är fel ibland.
GillaGilla
Vad är synd i detta sammanhang, annat än ett begrepp som religionsstiftarna skapat för att kontrollera och styra samhällen på de makthavande männens villkor? Jag menar hur skulle det se ut om kvinnorna fick för sig att det är de som har den egentliga makten och kan bestämma över människosläktet fortbestånd? Nej nog har all världens religion lyckats hålla kvinnorna på mattan.
GillaGillad av 1 person
Det ligger något i vad Du skriver.
GillaGilla