Nyårsafton 2022. (Fotot från mitten av december i år) Ett helt nytt orört år ligger framför oss. På fotot ser vi nyfallen snö utan ett enda spår i snön.
Jag tycker det är väldigt fint med nyfallen snö. Inga spår efter människor och djur kan man se. Inga bilspår eller smutsiga plogvallar. Allt är rent, vitt och alldeles orört.
Det är något visst med det första av allting. Jag tänker på ett barns födelse. Ett mirakel i sig. Visst blir man väldigt lycklig, när barnet ser på en och smäller av det första ljuvliga leendet.
Jag minns den första kyssen. Jag var väl femton år och plötsligt var man inte okysst längre.
Jag minns hur stolt jag var första dagen jag fick studera grekiska i en sal på ”gamla” universitetet i Uppsala. (Trodde att jag kommit fel då ingen kommit vid utsatt tid. Det var det här med den obegripliga ”kvarten”).
Framför allt minns jag min prästvigningsdag med biskop Olof Herrlin och en fullsatt Visby domkyrka. En oförglömlig dag på många sätt. När jag kom ut från Domkyrkan möttes jag av många släktingar och vänner. Där ibland prästen och arbetskamraten från Visborgskyrkan. (Han var präst och jag var ungdomssekreterare.) Han var en mycket kunnig präst och jag såg upp till honom. Plötsligt föll han på knä inför mig och bad mig välsigna honom.
Det var för mig något mycket stort, att han ville få Guds välsignelse av mig. Det är det fantastiska att när man blivit prästvigd får man uttala Guds välsignelse I Faderns och Sonens och den Helige Andes namn till någon och till många.
Kanske är det den händelsen som gjort att jag tycker det finaste uppdraget man får som präst, det är att dela ut nattvarden, att å Jesu Kristi vägnar få meddela förlåtelsen till den som vill ta emot den och så uttala Herrens välsignelse.
Jag tycker också det är roligt att predika och att skriva predikningar och bloggar, men där är jag mer försiktig med att uttala mig om hurdan Gud är och vem Han är. Jag blygs inför Guds storhet. Han som har skapat allt och har makrokosmos och mikrokosmos i sin hand. Jag får hålla med pojken som fick frågan: ”Vad vet vi om Gud?”. Pojken svarade: ”Om Gud vet vi inte så mycket och det vi vet det är vad Jesus har visat oss.”
Ja, ett alldeles nytt orört år ligger framför oss. Många av oss undrar över vad det nya året ska föra med sig. En del får uppleva nya saker för första gången och en del har hela livet framför sig. Jag fyller åttio år och har väl det mesta av min framtid bakom mig, men det förstås. Himlen är ju kvar.
Nu vill jag önska er alla som läser min blogg Ett Gott Nytt År 2023 och det vill jag göra med att uttala just Herrens Välsignelse.
Herren välsigne er och bevare er
Herren låter sitt ansikte lysa över
och vare er nådig
Herren vände sitt ansikte till er
och give er frid.
Sunes blogg 