Selma Lagerlöf

Selma Lagerlöf 1858-1940 (Fotot hämtat från Wikipedia)

Gunvor och jag har just sett dokumentären om Selma Lagerlöf. Jag har alltid beundrat henne som författare och ännu mer nu, när jag vet lite mer om hennes liv.

Hon var den första kvinna som fick Nobels pris i litteratur, och den första kvinna som var med i Svenska akademin. Hon var en god arbetsgivare och gav sina arbetare på gården Mårbacka högre lön än vad andra arbetsgivare gav sina. Hon var en av de första kvinnosakskvinnorna och kämpade för kvinnlig rösträtt. Dessutom hade hon två närstående kvinnor som vänner, ja kanske närmare än så.

Vi såg också delarna av Jerusalem på TV. En grym, men också något av en sann historia om de som gav sig av till Jerusalem.

Jag minns, när jag tillsammans med mina syskon satt i köket vid Hajdeby på 1950- talet och lyssnade på hennes roman ”Körkarlen”, på radion .Hur jag som barn skrämdes av kärrans gnisslande och rosslande, när körkarlen och döden närmade sig någon, som döden med sin lie skulle hämta.

Selma Lagerlöf byggde på en gammal sägen om, att den som dog sist på nyårsaftonen skulle bli Körkarl för döden det kommande året. Jag var livrädd för att dö just innan tolvslaget på nyårsafton och kände en stor glädje, när klockan slagit tolv och jag sluppit vara körkarl för döden under det nya året. Spännande och nervkittlande var det, och jag lyssnade med en intensiv närvaro på hennes berättelse.

Jag har läst många av Selma Lagerlöfs romaner och tycker de är fantastiskt bra.

Gunvor och jag var på semester i en gammal campingbil, som vi bodde i på 1990- talet. Vi var i Oviksfjällen en vecka. När vi skulle resa hem utbröt ett fruktansvärt oväder med åska och regn. Vi packade ihop våra saker och påbörjade färden ned från fjället. Vi övernattade på en parkeringsplats när vi kommit ner. Martin, min bror ringde på vår biltelefon, (vi hade just köpt en sådan innan avresan, en som var fast i bilen.) Han var orolig och undrade om vi kommit ner från fjället för de hade sagt på nyheterna att stora delar av vägen där vi åkt hade regnat bort. Nu ville han veta, om vi var välbehållna.

På vägen ner genom Värmland kom vi så småningom till Selma Lagerlöfs Mårbacka. Vi stannade till och gick in i huset. Där läste en fantastisk guide, en vacker flicka, ett helt kapitel utantill ur romanen Kejsaren av Portugallien. (Ja hon höll i en öppen bok, men jag såg aldrig att hon tittade ner i den).En mycket stark upplevelse.