Vara stolt över sitt yrke

(Foto: Min hustru Gunvor tog ett foto av mig när jag var uppe och såg ner i skorstenen för att se efter varför det inte kom någon rök ur den.)

För några kvällar sen kom jag att tala med en vän om hur man försökte ge högre status till ett yrke genom att ge det en annan titel. Såsom, när jag arbetade hos min far på på den lilla gården i slutet på 50 talet, så var jag inte bonddräng utan titulerades jordbruksbiträde. (Nu tror jag att det är fint igen att kallas bonddräng)
Städerskorna bytte namn först till lokalvårdare och nu senast till hygientekniker. ( Hygienteknikerna som städar har ju ett väldigt viktigt jobb, som de med all rätt kan vara stolta över. Hur skulle det se ut på arbetsplatserna om ingen städade i och på arbetsplatser och skolor?)

Vännen jag pratade med sa skämtsamt, att nu skulle hon börja kalla sig för ”doktorinna”. Jag svarade, att då får min hustru kalla sig för ”prostinna”.

Det blev en lång inledning för det jag egentligen skulle berätta. Vi hade besök av en mycket trevlig sotare, som sotade vår skorsten för några veckor sen. Han var mycket duktig och mycket noggrann. Han sotade också vedspisen. 

Han var lång och rak i ryggen som en fura. Han var klädd i sin sotaruniform med ett vackert spänne, som glänste på bältet. Det syntes på honom att han var stolt över sitt yrke. Jag tänkte för mig själv: ”Vad roligt att han känner  stolthet över sitt arbete. Allt för många ser ut att inte trivas med sina arbeten och tycker kanske, att det yrke de har inte är fint nog. Alla yrken behövs.  Jag kände glädje, när jag uppfattade sotaren, som att han trivdes med att vara just sotare.

Någon vecka efter det att sotaren varit och sotat skorstenen för oss låg vi över i Buttle och gjorde eld i vedspisen. Det kom ingen rök ur skorstenen, däremot från vedspisen och hela köket fylldes av rök. Vi fick bära ut röken i spann, jag skämtar förstås, men det var mycket rök i köket och ingen rök från skorstenen. (Det var därför jag var uppe och såg ned i skorstenen.) Vi ringde sotarna och bad om hjälp. De lovade komma och se vad det var för fel, men innan de hann ge sig av, så bolmade det plötsligt mycket rök ur skorstenen, och allt fungerade som vanligt. Glada lät vi så vedspisen värma upp vårt lilla hus, så att vi kunde övernatta.