Allt har sin tid.

I kväll, när jag skriver det här har månen passerat Jupiter i sin bana runt jorden.

Allting har sin tid.
Födas har sin tid och dö har sin tid. Plantera träd har sin tid, och rycka upp det planterade har sin tid. (Pred. 3:2)

Gråta har sin tid, och le har sin tid. Klaga har sin tid och dansa har sin tid. (Pred. 4)

Älska har sin tid, och hata har sin tid. Krig har sin tid och fred har sin tid. (Pred.8)

Predikarens bok i Bibeln  har funderat över det här med tiden. Kanske redan för 3000 år sen. Även om den blev nedskriven långt senare.

Även jag har funderingar kring det här med tiden. Då jag var ung eller rent av ett barn läste jag någonstans att i rymden fanns inte tiden. (Jag minns kanske fel, men det är så jag minns det.) Jag förstod det aldrig. Det händer ju saker i universum. Man är i dag rätt säker på att vårt universum bildades med Big bang för 13, 8 miljarder år sen. Kanske var det då tiden skapades? Det sägs att vår galax Vintergatan kommer att kollidera med Andromedagalaxen om några miljarder år. Då måste det väl också i universum finnas ett före och ett efter kollisionen?

Vetenskapsmännen trodde under en tid att det fanns stjärnor på himlen som stod stilla. Fixstjärnor kallades de. Planeterna rörde sig, men inte ”fixstjärnorna”. Nu vet man att dessa ”fixstjärnor” rör sig med en oerhörd hastighet runt vår galax Vintergatan. Det tar 225 miljoner år för dessa ”fixstjärnor” att komma runt vår galax. (Det gäller säkert inte de närmaste stjärnorna. De snurrar ju som tusan runt det svarta hålet i galaxens mitt. Men innan Vintergatans galax kommit hela varvet runt tar det 225 miljoner år. Det kallas för ett galaktiskt eller kosmiskt år.)

Något konstigt med tiden i rymden är det förstås. För det sägs om jag som snart är 80 år skulle färdas i rymden en längre tid, skulle jag vara yngre än min son, som är 57 år när jag kom tillbaka?

Tiden går olika fort också här på jorden. Jag tänker på att det är en väldig skillnad på en timmes tid i tandläkarstolen än om man är på ett ställe där man har roligt.

Jag tänker också på uttrycket ”att gå ur tiden”. Jag har blivit sövd och opererad många gånger. Då upplevde jag att jag gick ”ur tiden”. Jag sövdes och liksom vaknade på en gång, trots att det i verkligheten tog sex-sju timmar.

Ja ”Vår tid är nu”, som en omtyckt serie i TV hette.