Foto: Wikipedia
Pingstafton 1958 var jag med om min konfirmationsgudstjänst i Kräklingbo kyrka.
Vid konfirmationsgudstjänster förr i världen förekom förhör av konfirmanderna. Man skulle redovisa vad man lärt sig i Luthers lilla katekes och vad som stod i bibeln. Vi hade en snäll präst, som hette som hette Herbert Röhstö, och tur var det, för jag svarade fel på en fråga. Frågan löd ungefär: ”Vad är det man behöver under livet”. Jag svarade något fromt om trygghet och tro eller något sånt. Rätt svar skulle varit: ”Vatten och mat”.
Jag blev så småningom själv präst. Under min tid som präst var alla konfirmander klädda i vita konfirmandkåpor. Alla såg likadana ut. Jag minns att jag hade svårt att veta vem det var som låg där framme vid altarringen med nedböjt huvud och jag skulle säga till var och en: ”Guds gode Ande NN lede dig på alla dina vägar”. Jag fick dock hjälp av konfirmanderna. De visste min svaghet och när jag kom och la händerna på deras huvuden, viskade de t.ex: ”Daniel”. Då kunde jag stoltsera inför de församlade i kyrkan med att jag kunde konfirmandernas namn på var och en. (Det kunde jag också, men hade svårt att se skillnad på dem, när alla var likadant klädda.)
En annan präst ville också imponera på de församlade, att han hade minsann lärt konfirmanderna mycket om kristen tro. Han kom överens med konfirmanderna om, att kunde de inte svaret på en fråga skulle de räcka upp vänster hand. Kunde de frågan skulle de räcka upp höger hand.
Han ställde så första frågan. Alla konfirmander räckte upp vänster hand. Goda råd var då dyra. Ingen kunde ju svaret på frågan. Då sa prästen: ”Det här var tydligen en alldeles för lätt fråga. Jag ser att ni kan den allesammans. Det är lika bra att jag svarar på den själv”.
Med dessa minnen från en gången tid vill jag tillsammans med min hustru Gunvor i denna Andens och hänryckningens tid önska er alla
GLAD PINGST.
Sunes blogg 