Jul i Östergarns prästgård 2003

Vi hade under 10 års tid förmånen att få fira jul i Östergarns prästgård. I prästgården finns många rum och gott om plats. Det fanns möjlighet för Gunvor och mig att kunna bjuda in barnen med respektive. Även alla åtta barnbarn, Gunvors mor och några ensamma släktingar fick också plats.
På julafton var vi 28 personer varav 17 låg kvar på julnatten.

Det var en fröjd när alla barn och barnbarn kom på julafton. Det var så bra där i prästgården, att de kunde ha varsitt rum, som de låg över i. Fast barnbarnen ville gärna ligga alla i samma rum. Jag minns särskilt en julaftonskväll då barnbarnen skulle ligga över i rummet bredvid där vi hade TV n. De stojade och stimmade så, att föräldrarna till barnen till slut sa till mig, att jag skulle gå in och försöka få dem att vara tystare, för de kunde inte höra vad som sades på TV: Jag gick in till dem och såg hur roligt de hade och snart var jag med och stojade och stimmade tillsammans med dem.

Julmaten vi åt hade lagats av Gunvor. På julafton åt vi prästgårdssalen, ett rum på 89 kvadratmeter. Dessvärre ligger salen på övervåningen i Östergarns prästgård, så det blev jobbigt för Gunvor och barnen att bära upp all julmat till tjugoåtta personer från köket till övervåningen. De klagade inte, utan glädjen stod högt i tak.

Vi ”grabbar” hade annat att göra. Förre klockaren i Östergarn, Erik Gahnström hade lärt mig att man kunde kapa en tall i en meterspackar och sen såga ett kors ner i packen en dryg dm, så skulle den brinna som en fackla ett bra tag. Vi gjorde så och det brann fint, nästan för fint för det blåste mycket när vi så småningom skulle gå på julkrubbegudstjänst i kyrkan. Innan vi gick till kyrkan hade vi också röjt ur flygeln, nystugan, som hörde till prästgården. Vi hade också satt in en gran där. Efter julkrubbegudstjänsten bjöds alla som var i kyrkan till dans kring granen i Nystugan. Det blev trångt, men vi ville att alla barnen skulle få uppleva hur man förr i världen dansade kring granen.

Efter dansen gick var och en till sitt för att fira jul. I prästgården var det dags för lunch, kaffe och tomte och julklappsutdelning. Därefter middag med alla julens tillbehör.

Klockan 23.30 var det så dags att gå till kyrkan igen för att fira julnattsgudstjänst. Kom i säng på julnatten vid 01.30. Sov i bästa fall någon timme för att sen åka till någon av pastoratets kyrkor för att hålla julotta kl. 05.30. Därefter till någon annan av pastoratets kyrkor för att fira ytterligare en julotta kl.07.00. Kl.11.00 var det så dags för en högmässa i någon av kyrkorna. (Jag hade som idé att det skulle vara gudstjänster i alla av pastoratets fem kyrkor i julen) Det var också ofta gudstjänst på juldagens kväll. Kantorn Tore Siltberg och jag var ofta ganska trötta efter julens gudstjänster. Barn och barnbarn ville förstås se Kalle Anka på julaftonseftermiddagen. Jag också, men jag tror inte att jag såg hela programmet något år, medan jag var i tjänst. Jag brukade ”knoppa” in under Ferdinand.

Gunvor och jag minns jularna i Östergarn med glädje. Det var en fröjd att få glädjas med barn och barnbarn och släktingar. Nu är många av de som var med borta. Mina syskon, Martin och Gunborg är borta. Gunvors mor Ada likaså. Gunvors farbror Olof, vännen och prästen Nils Huhta. Hoppas de nu firar jul med alla andra släktingar som gått över till andra sidan.

Nu har Gunvor och jag blivit så gamla, att vi, när vi tänker tillbaka så ställer vi ibland frågan: ”Hur orkade vi och framför allt Gunvor med allt julfirande?)

I dag är det inget problem med orken. Nu far vi runt till våra barn och firar jul.