Hjärnan

Foto Wikipedia

I kväll såg jag ett TV program som heter
Din hjärna.
Några reflexioner.
Om jag förstod det rätt var det viktigt för barn, tonåringar och även vuxna att de fick stimulans för att hjärnan skulle utvecklas.
Jag har haft en enorm tur som fått leva ett så ”rikt” liv. Fått stimulans av många slag.
Det kanske inte var så många stimuli till en början. I den sjuåriga skolan jag gick var det envägskommunikation. I alla fall fem av de sju åren. Läraren sa hur det var och vi ifrågasatte inte.
Vid arton årsålder fick jag arbete på ett mejeri. Min uppgift var att från ett löpande band plocka 3000 flaskor i timmen ner i stålkorgar. Efter ett par timmars jobb i flasktappen, som den kallades, fick jag så gå till mottagningen och tappa upp sju 50 liters spann i minuten. Man skulle rycka till sig spannen, få in dem under rätt kran, sätta på locken och skicka ut dem på bryggan till lastbilschaufförerna. Detta pågick mellan kl.0800 – 12.00. Därefter tillbaka till flasktappen och plocka dessa evinnerliga en liters flaskor igen.

På somrarna kunde det komma någon studerande från läroverket som jobbade några veckor för att tjäna lite pengar. Vi var nästan jämnåriga och jag tänkte, när jag såg på den studerande arbetskamraten, att vad lycklig du är, som snart ska börja studera igen.
Jag tänkte, att min framtid var att till 67 års ålder plocka dessa flaskor och leva i detta skrammel av 50 liters spann. Det var inte särskilt stimulerande.

Jag ryckte in i det militära 1962. Där talade befälen om vad vi skulle göra. Rättare sagt, de gav order. Det fanns ingen plats för ifrågasättande, utan det var bara att göra som de sa. Stimulansen var inte stor där heller.

Tv programmet om Din hjärna var intressant. Jag tänkte, är vi arbetare möjligtvis lite ”dummare” än barn till akademiker, som förmodligen fått betydligt större stimulans? Fått vara med på resor? Haft gott om pengar? Fått lära sig flera språk? Haft tillgång till fotbollsplaner, tennisbanor och ishockeybanor?

Kanske var det inte så underligt, att på landsbygden var det prästens, skollärarens och mejeristens barn som läste vidare på läroverk?

Jag hade flera begåvade syskon födda på på 30- och 40- talen, som slutade efter sjunde klass. Det var aldrig tal om att de skulle studera vidare. Vad berodde det på?
Ja, en av anledningarna var förstås att man inte hade råd. Fast det fanns nog mejerister, lärare och präster som också hade svårigheter med ekonomin, men deras barn kunde ändå läsa vidare.

Jag tror, att en del av anledningen till att arbetarbarn inte läste vidare, var att det var inte vanligt. Det fanns ingen som ”puffade på” och själv visste man inte hur det skulle gå till. Kanske låg det också något i, att man som arbetarbarn inte skulle vara ”märkvärdig”, eller tro att man var något.

Kanske är inte vi arbetarbarn ”dummare” än andra som fått mera stimuli. Det finns många duktiga människor som kommit från arbetarklassen. Några har t.o.m blivit professorer.

Ännu en reflexion. Jag tror förstås att det här med stimuli är bra för hjärnan. I dag har vi otroligt med stimuli. Vi kan resa över hela världen. (Inte just nu i Corona tider förstås, men annars .) Vi får reda på vad som händer i världen inom några timmar. Vi har datorer och mobiltelefoner. Barn, tonåringar och vuxna har mer stimuli än någonsin tidigare i vår historia. Varför har vi då inte utvecklats ännu mera och blivit bättre människor? I vårt land hör man nästan varje dag talas om hur tonåringar skjuter ihjäl varandra. Många barn och ungdomar mår psykiskt dåligt.

I Bibeln berättas det om kunskapens träd på gott och ont. Den författare som skrev detta var en vis man. Kunskap kan vara något mycket gott och vara människor till glädje, men kunskap kan också användas på fel sätt och vara människan till fördärv.