I mer än 40 år skrev jag predikan till varje söndag och helg. Kyndelsmässodagen 2018 höll jag min sista högmässa. Jag hade då fyllt 75 år och tyckte det var dags att lägga ”skrivpennan” på hyllan.
Nu undrar jag om jag drabbats av abstinensbesvär? Jag har i alla fall ingen skrivkramp, snarare tvärtom har jag fått känning av skrivklåda.
Den gångna söndagens evangelium talar om ordets makt. Officeren som säger till Jesus att säg bara ett ord, så blir min tjänare frisk. Officeren hänvisar till sin tjänst som officer och säger, att om han befaller sitt manskap, så lyder de.
Vi kristna tror att Gud skapade vår värld med sitt ord.
Jag misstänker, att en president eller makthavare av en stormakt bara behöver uttala ett ord för att förstöra vår underbara värld.
Jag tror att ord också betyder mycket i relationer oss vanliga människor emellan.
Därför tror jag inte på vad man kallar ”rå hjärtlig ton”, när man skojar med varandra. Jag tror den sårar och är farlig. Även om den, som utsätts för den ”råa hjärtliga tonen” skrattar med, så har den ändå skapat en osäkerhetskänsla. Vad menade han egentligen med det där?
Vad jag menar är, att man ska vara ”rädda om orden”. De verkar på det ena eller andra sättet. På 70 -80 talet var det vanligt att man skulle vara rak och säga vad man tyckte om var och en. Det var ” nyttigt att rensa luften” sa man. – Jag är inte säker på, att det var så lyckat? Kanske håller man på med dessa dumheter än?
(Jag minns ett samtal med Hans Nystedt. Jag sa, att en människa som var berusad var kanske den mest äkta. Då, när man inte hade några hämningar. Hans Nystedt sa då, att en människa utan hämningar är en farlig och hemsk människa. Han menade, att det är tur att vi har våra hämningar.)
Får man däremot ett vänligt uppmuntrande ord av någon skapar det glädje, och det blir lättare att leva den dagen.
Det finns en psalm som Paul Nilsson skrev år 193 3, som jag tycker mycket om. Nr 98 i 1986 års psalmbok.
Första versen lyder:
Ett vänligt ord kan göra under,
det läker hjärtats djupa sår,
det är ett ljus i mörka stunder,
en hand som torkar ögats tår.
Ett vänligt ord är änglabud,
en hälsning i från Herren Gud.
P.S. Jag är tyvärr medveten om, att jag under årens lopp sårat många med mina ord, och det ber jag alla som drabbats därav om förlåt för nu. D.S.
Sunes blogg 