Om dessa stenar kunnat tala..

Då skulle de kunnat berätta om de som bodde i huset och deras historia. Huset vid Sigdes Länning i Östergarn där min farmor växte upp.

Så här såg huset vid Sigdes länning ut innan det blivit ruin. Kanske togs fotot innan några av min farmors syskon emigrerade till Amerika 1898?

Farmors far hette Georg Isberg ”Jörrn” kallad. Han föddes i Follingbo 1833. ”Jörrns” föräldrar hette Katarina Isberg och Michael Isberg. Michael Isberg föddes 1796 någonstans i Ryssland. Det sägs att han var ättling till en av Karl den tolftes soldater, som blivit kvar i Ryssland. År 1819 började ryssarna leta efter soldater till sin armé och då flydde Michael tillsammans med sin bror över Östersjön och hamnade på Gotland efter fyra svåra dygn på Östersjön. Michael Isberg kom då närmast från Ösel. (Det är alltså troligt att det flyter lite ryssblod i mina ådror) Michael Isberg fick tjänst som bonddräng vid Ungbåtels (Rosendal) i Follingbo.

”Jörrn” Isberg måste på något sätt fått kontakt med sin blivande fru, som också hette Katarina och bodde vid Sigdes i Östergarn. Det är väl troligt att Katarina eller hennes föräldrar ägde gården vid Sigdes länning och att ”Jörrn” och Katarina fick överta gården, så småningom.

Jag hörde berättas när jag var barn,  att min farmor gått från Follingbo till Östergarn en gång. Jag förstod inte vad hon skulle göra i Follingbo, fyra mil från Östergarn? Nu förstår jag. Hon hade sin farfar och farmor i Follingbo. De behövde väl hjälp av sina barnbarn och farmor kom dit i ungdomen. Hon längtade dock så mycket tillbaka till Östergarn, att hon gav sig av de fyra milen för att komma hem.

Min farmor växte som sagt upp på gården vid Sigdes länning med en fantastisk utsikt över Östergarns holm. Det känns märkligt, att här på just den här platsen, som jag här står, stod några av mina förfäder och såg ut över holmen.

Gunvor, som tagit alla fotona och jag bytte ut vår vanliga vandring mot lindhammars myr i dag för att vandra från Herrvik i Östergarn  längs stranden under Grogarnsberget.
En sträcka på åtta km fram och tillbaka. Jag tänkte, att här har min farmor gått som barn och hennes föräldrar.  Det var verkligen att vandra ”I fädernas spår” (som det står på en skylt i Mora).