(Foto Wikipedia)
Hans Ulfvebrand
Vi möttes i en trappuppgång på Carolina Rediviva. Vi hälsade på varann, sa hej och så. Vi hade börjat läsa grekiska tillsammans på Uppsala universitet. Vi kom att prata om att vi hade spelat bordtennis. Du sa: ”Vi kan väl ta en match någon gång. du kan få tio i handicap”. ”Det kan du med få”, sa jag. – Ja, så började vårt samtal och vår vänskap.
Jag var ”kaxig” för jag hade ju spelat i Östergarns IK:s tremannalag i högsta serien på Gotland. Du var ”kaxig” för Du hade varit svensk mästare i Bordtennis för skolungdom.
Nåväl. Vi kom att spela många pingismatcher mot varandra. Jag förlorade de flesta, men Du fick iallafall kämpa för segern. Tillsammans med Gösta Imberg vann Du och jag kårmästerskapet för pingis vid Uppsala universitet.
Vi blev bästa vänner. Egentligen var vi inte alls lika. Du växte upp i Stockholm med högskoleutbildade föräldrar. Jag var nio år äldre än Du. Min bakgrund är arbetarklass. Jag föddes som nummer åtta i en ganska fattig familj. Jag var den förste i min släkt som läst vid universitetet. Jag var en ”katt bland hermelinerna” bland de andra universitetsstuderande. Kände mig ibland osäker och lite rädd. Du, Hans tog mig ”under dina vingars skugga” och hjälpte mig in i den akademiska världen. Du blev också omtyckt i min familj, och vi umgicks mycket under studietiden. Vi har följt varandra under åren. Varit med på varandras kyrkoherdemottagningar och annat. Med åren ses vi mer sällan, men när vi ringer någon gång, så känns det bra. Vi skrattar båda mycket och delar våra bekymmer.
Det jag mest beundrar hos Dig, är att Du inte är ”fyrkantig” i din tro. Utan öppen för andra möjligheter. Du vågar lyssna på och pröva andras argument och tankar, för att så bilda dig en egen uppfattning, om vad som är rätt och fel. Kanske finns där en viss likhet mellan dig och mig. Jag tror också på, att om ett samtal ska leda någon vart så skall man lyssna på varandra och tänka efter, om det ligger något i vad den andre säger. Anser man att så är fallet, så kan det innebära att man ändrar sin egen åsikt.
Min vänskap med dig Hans innebär också att vi kunnat glädjas åt varandras framgångar.
Till sist beundrar jag dig för din förmåga att se människor, lyfta och uppmuntra alla i din närhet.
Tack Hans för att jag får vara din vän och tack för alla dråpliga och glädjefyllda stunder vi haft tillsammans.
(P.S.Jag ringde Hans och läste upp min blogg för att kolla att han inte hade något emot att jag publicerade den. Han hade inget emot det, men ville gärna att jag också skulle ha med att min familj betydde oerhört mycket för honom och att familjen tagit så väl emot honom. D.S.)
Sunes blogg 