Fotot taget av min ”spätta” Gunvor, när vi åkte Vättern runt på motorcykel.
Två vigslar,
Under ett tiotal år hade jag en motorcykel. Först en gammal Gold Ving sedan en Kawasaki 800 Classic V.
Jag använde den ofta i min tjänst som kyrkoherde. En sommar, när jag vikarierade som kyrkoherde i Klinte pastorat, hände följande: Jag hade expedition och väntade på ett blivande vigselpar för genomgång av vigseln.
De kom på varsin motorcykel, och när de såg att jag också hade kommit på MC, så bad de mig att jag skulle leda kortegen om ett 30 tal motorcyklar från Toftagården till Koviks kapell, där vigseln skulle äga rum. Det var mäktigt att som präst få köra längst fram i brudföljet med motorcyklar.
Vigseln gick bra. Jag avslutade mitt vigseltal med orden (de för dagen så passande) ”låt oss nu hylla brudparet med ett gotländskt leve som ju lyder: Hoj, Hoj, Hoj HURRA!”
En annan vigsel jag minns var på gamla Visbys flygfält. Det var ett par som skilts, men funnit varandra igen och ville nu gifta om sig. Det var någon samling i Visby för tävlingshundar, vinthundar tror jag det var. Kanske var brudparet ledare för gruppen. Brudparet ville nog ha det enskilt, men så blev det inte. På något sätt hade det läckt ut att de skulle viga sig och när vi, brudparet och jag, närmade oss platsen där vigseln skulle äga rum bildade upp emot 30 personer med sina hundar ”häck”, som vi skulle gå igenom för att nå det tillfälliga ”altaret”.
Under hela vigseln skällde hundarna. I mitt vigseltal sa jag något om, att jag inte brukade ge några råd till brudparen, men idag vill jag göra ett undantag och det är: ”skäll inte så mycket på varandra”.
Sunes blogg 