Helvetet

Den heliga Birgittas syner om

Helvetet.

Biskop Biörn sa vid ett samtal jag hade med honom, när jag råkat i troskris, att jag läser ”fel” böcker. Jag hade då läst Nina Einhorns bok: ”Vad hände på vägen till Damaskus?”. Hon hade genom sin forskning tyckt sig kunna påvisa att Jesu aldrig hade funnits i verkligheten och att det var Paulus, som hittat på alltsammans, det här med kristendomen.

Nu har jag gjort det igen. Jag läser Sven Stolpes bok: ”Boken om Birgitta”. Jag skrev på Facebook att det var en utomordentligt bra bok att somna till.

Det var det också. Jag kämpade mig igenom de första 200 sidorna i boken.
Läste och somnade. Somnade och läste.

I natt (netres) blev jag dock alldeles klarvaken. Jag läste om hennes uppenbarelser, straff, tortyr, pinor och skräck. Helvetets hemska, äckliga och vidriga plågor. Alltsammans uppenbarelser från Gud, Kristus eller jungfru Maria. Sven Stolpe menar väl, att det egentligen inte är uppenbarelser, utan att den heliga Birgitta säger att det är uppenbarelser för att få större tyngd i sin kritik, mot präster, munkar, nunnor, kungar och drottningar.

Hon levde i en svår tid. Pesten härjade. Präster, munkar och nunnor levde ett liv i sus och dus. Nunneklostren var bordeller påstår Birgitta och moralen var i upplösning. Vid Birgittas ankomst till Rom hade en jordbävning orsakat stora skador. Kyrkorna var utan dörrar och tak och kreaturen gick ut och in i de öppna kyrkorna,

Gunvor och jag bodde en kort tid i Birgittaklostret Palazzo Farnese i Rom. Vi möttes av mycket kärlek och godhet. Jag, som då var ny kyrkoherde i Bunge, beundrade deras uthållighet med alla sina gudstjänster.

Den heliga Birgitta var rikemansdotter och umgicks med kungahusen. Hon ömmade och tog hand om många fattiga och sjuka. Så visst förstår jag att hon blev utsedd till helgon,

Men hennes uppenbarelser???

Hon var åttabarnsmor och var mycket attraktiv. Hon hade nog problem med sexualiteten. Sperma var väl bland det värsta hon visste. Hon avskydde orgasmer som fick hennes kropp att njuta. Hon var då rädd för att glömma Gud, för den sköna kroppsliga njutningen.

 

Ja, klarvaken blev jag när jag läste hennes uppenbarelser om helvetet, straff, pina och alla möjliga slags plågor.

Jag har förståelse för ateisterna, Hedenius och Tingsten om de under sin tid hört helvetespredikningar och tagit avstånd från en sådan gudstro.

Själv har jag växt upp i en kärleksfull familj. Jag har aldrig varit rädd för helvetet, (förrän nu.) Jag har trott på en kärleksfull Gud som älskar oss människor. Min skräck har varit att Gud inte finns och att döden skulle vara det totala utplånandet.

Lagen – Tio Guds bud tror jag är visa levnadsregler, för att vi människor ska kunna leva så bra som möjligt här på jorden. Bryter vi mot någon av dessa levnadsregler får det konsekvenser i våra liv. Det kan då bli att många tycker sig uppleva helvetet här på jorden.

Jag vill så snart som möjligt försöka glömma Birgittas hemska helvete med uppenbarelser av de äckliga och hemska plågorna och istället komma tillbaka till min tro på den nåderike, kärleksfulle Guden, som vill oss väl. Låter oss vara lyckliga, glada och njuta av livet den stund vårt jordeliv varar. Ett liv som för Jesu Kristi skull ger oss hopp om ett glädjefyllt fortsatt liv också efter döden

Varför läser jag då alla ”hemska” böcker? Jag försöker söka efter sanningen och vill då även läsa de böcker som är obehagliga för min tro.

Jag minns biskop Martin Lönnebos TV program där han satt på något som kallades ”Heta stolen”. En ung soldat frågade honom ängsligt: ”Jag kan inte tro på Gud och på Jesus. Hur skall det då gå för mig på Domens dag? Martin Lönnebo svarade ungefär: ”Var uppriktig och ärlig i ditt sökande, för den som uppriktigt söker efter sanningen kommer alltid att hamna i Jesu famn, han som är vägen, sanningen och livet.