Gunborg

Min storasyster

GunborgK

Gunborg är fjärde flicka av de sittande från vänster.

Gunborg
Min stora syster.

Gunborg föddes vid Trosings i Gammelgarn 3 mars 1928 och dog på äldreboendet i Roma 2 februari 2013. Hon blev nästan 85 år.

Vi var nio syskon, sex grabbar och tre flickor. I hushållet fanns också far och mor och en farmor som blev nästan 90 år och som var sängliggande efter en stroke i tolv hela år. En av Gunborgs uppgifter blev att vårda henne. Det gjorde hon så bra att endast den sista veckan av sitt liv fick farmor liggsår. Hon dog hemma vid Hajdeby.

Gunborg var duktig i skolan och slutade skolan med toppbetyg. Kanske var hon den av oss syskon som hade bäst läshuvud. Tyvärr fick hon inte studera vidare på läroverk. Dels hade far inte råd och dels behövdes hon hemma, för att hjälpa mor med alla småsyskon och så ta hand om sängliggande farmor. Hon förblev hemmadotter.

En tid efter att hon gått och läst för prästen skrev hon något av en julpsalm. Den finns inte med i vår psalmbok, men hon skrev så här:

Julpsalm

Jag tänker på hur hon arbetade gratis ddär hemma under många år. Väldigt långa dagar. Något jag skäms för är att hon sprang uppför trappan och hämtade skjortor åt oss syskon, när vi skulle ut och roa oss. Hon kunde inte följa med. Det fanns alltid något att göra där hemma. Farmor dog 1957. Far blev sjuk i cancer och Gunborg blev också hans ”sjuksyster”. Far dog vid Hajdeby 1967. Mor fick också cancer och dog 1969 på Visby Lasarett.

Kvar på gården fanns Gunborgs bror Yngve och så hon själv. De båda fick överta den lilla gården. Nu kom Gunborgs styrka fram. Vid övertagandet av gården var det rätt mycket skulder. På några år hade Gunborg med sitt ekonomiska sinne, vänt det till en liten förmögenhet. (Kanske är det inte riktigt rättvist mot min far, för han hade tolv personer som skulle ha mat och kläder och Gunborg och Yngve var bara två, men ändå Gunborg kunde med Yngves hjälp få en ganska god ekonomi.)

De levde som om de alltjämt var fattiga och deras lilla förmögenhet kan nog sägas stämma överens med ordspråket: ”Det är inte de stora inkomsterna man blir rik på, utan de små utgifterna”

Gunborg var otroligt kärleksfull. Hon brydde sig verkligen om sina syskon och syskonbarn. Hon var mycket orolig när någon av oss blev sjuk.  Hon brydde sig och oroade sig för en. Hon visade aldrig avundsjuka på oss syskon, som fått en livskamrat och barn. Hon gladdes med oss. Hon var snabb i replikerna (slagfärdig) och hade fin humor. Då hon var i 60 års åldern läste hon ibland äktenskapsannonser. Hon tyckte att alla som skrev sådana annonser, att de alltid var så duktiga och präktiga. Skulle hon skriva en äktenskapsannons, då skulle hon skriva så här:

 Jag är ful och jag är lat
U jag lagar ingen mat
Mycke ensam mitt i högen
Men jag är ju smått förmögen
Sex sjau kattar uppå logen
U en hund som är så trogen.
Ja di är oskaplit snälle
U di gillar källingskrälle.
Orkar inte kamme håre
Langt, gar ända ner pa låre
Sitar för de mest u stickar
U ja håirar klucku tickar.
Jag far aldrig någon herr-ring
Ä skit i de. Ryck upp di kärring.

 

Det finns mycket mera att berätta om stora syster Gunborg.
Syster Bojan har skrivit en fin dikt om henne under titeln:

Gunborg minns.

Jag har tidigare haft den införd i min blogg, så ni som vill läsa den på nytt kan skriva: Gunborg minns, i sökrutan i min blogg så kommer den fram.

 

 

 

En tanke på “Gunborg”

  1. Det var en berättelse om hur det var förr i tiden. Ingen jämlikhet och vilken oavlönad insats för den stora familjen Gunborg gjorde. Och vilken otroligt bra diktarförmåga. Fin julpsalm som borde publiceras. Tack för att jag fick ta del.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s