Äntligen

Äntligen
Har jag läst färdigt Sven Stolpes bok, Boken om Birgitta. 466 sidors pocket bok, med pyttesmå bokstäver, med raderna tätt, tätt. Den var verkligen inte lättläst och jag har haft jobb hela lånetiden för att komma igenom den.

En märklig bok på många sätt. Den heliga Birgitta ”hutar” åt påvar, kungar och drottningar, präster, munkar o nunnor på det grövsta sätt. Lyder de inte ska de straffas av de hemskaste plågor. Många lyder och rättar sig efter Guds eller Birgittas vilja. Många mirakel sker genom henne. Någon har t.o.m. sett att hon kunde flyga. Hon var oerhört betydelsefull i Rom och på andra ställen. Många Birgittakloster finns ännu i dag. Hon ömmade för fattiga, sjuka och prostituerade. Märkliga ting berättas om henne. Hon lär ha haft en fantastisk utstrålning. Jag kan ibland tycka att hennes uppenbarelser kan vara banala och något billiga, men när man läst färdigt boken är man inte oberörd.

Trots att jag tycker att hon är ett konstigt helgon, så känner jag ändå en viss vördnad för henne. Därför ville jag tända ett ljus på mitt nattduksbord där Birgittaboken låg. Jag skulle ta ett foto och sätta in på Facebook för att berätta, att äntligen hade jag kommit igenom boken.

Jag hade fått två sorgebud under dagen med förfrågan om jag kunde ha begravningsgudstjänst för dem.

Nu i natt har jag svårt att somna. Klockan är tre på natten och för en liten stund sen hände det mig något underligt. Jag låg och snurrade i sängen och kunde som sagt inte somna. Plötsligt fick jag se något ljust över mitt nattduksbord. Jag trodde att jag hade fått ut kudden över nattduksbordet, så jag sträckte ut handen efter kudden, men där fanns ingen kudde. Jag såg ett vitt annorlunda sken över nattduksbordet och väggen. Jag blev inte rädd. Tvärtom, jag log för mig själv och tänkte, att Birgitta var nog ett helgon ändå.