Min tid som ungdomssekreterare i Visby Domkyrkoförsamling.

(Fotot infört i Visby stiftsblad 1969 eller 1970)

Under min tid som ungdomssekreterare byggdes en ny kyrka, Visborgskyrkan i Visby.
Den invigdes Första söndagen i advent 1969. En kyrka med församlingssal och särskilda ungdomslokaler. Jag höll till mest i ungdomslokalerna. Lars Bäckman skrev” Visborgskyrkan 50 år 1969 – 2019 en berättelse om en kyrkas tillkomst, arkitektur och verksamhet – då och idag”.

Lars ringde och frågade mig om barn och ungdomsverksamheten i Visborgskyrkan. Jag sa då, att vi träffade upp emot 300 barn, konfirmander och ungdomar i veckan och att journalisten Lars Collmar varit där för tidningen SE och skrivit om verksamheten. Jag hittade urklippet för någon månad sen och upptäckte då, att jag sagt fel tidning. Det var inte tidningen SE, utan Vår kyrka som Lars Collmar skrev för.

Någon av dåtidens ungdomar hade vid Lars Bäckmans intervju uttalat sig i positiva ordalag om min tid som ungdomssekreterare. Jag blev glad när jag läste vad han sagt.

Vid närmare eftertanke, när jag tänker på alla barn och ungdomar vi träffade i Visborgskyrkan för 50 år sen, så hade jag varit en duktig ungdomssekreterare, så borde kyrkorna varit fulla av 55 – 70 åringar i dag. Riktigt så är det inte. Visst är det någon som blivit präst och några av ungdomarna som blivit diakoner och några som blivit ordförande i kyrkoråd och ledamöter, och några vanliga gudstjänstbesökare, men det borde kanske varit fler, om målsättningen var att få fler gudstjänstdeltagare i kyrkans gudstjänster?

Var det då en misslyckad satsning, att anställa en ungdomssekreterare? Kanske var jag inte så duktig trots allt som ungdomssekreterare?

Några ungdomar som jag talat med på senare år, säger att tiden med Kyrkans ungdom var en av de bästa tiderna i deras liv. Kanske var det bra för dem just då? Kyrkan var på plats, när de behövde den. Det är väl kanhända gott nog och har ett ”egenvärde”?

Ja, man har sina funderingar.