Ingrid Aronsson gav mig en gammal bok, skriven av John Nihlén. Den handlar bland annat om två präster i Eksta, Gustaf Kolmodin född 1755 och död 1831 och Fredrik Muckenhirn som var präst i Eksta vid John Nihléns besök 1920.
Jag tyckte det var intressant eftersom jag också varit präst i Eksta och bott i Eksta prästgård 1977 -1989.
(Det finns också många andra präster som man talade varmt om i Eksta. Alfvengren som var en så duktig predikant, att när det var gudstjänst i Eksta kyrka, så berättas det att det var hästskjutsar långt ner i ”Mellingskveiar”. En annan omtyckt präst var prosten Amér, som ännu bodde kvar i prästgården, när vi kom till Eksta. Jag fick hedersuppdraget att ha begravningsgudstjänsten för honom.)
Gustaf Kolmodin, kallades ofta för ”käre far”. John Nihlén skriver om honom: ” .. Husfadern gick dagen i ända med den stora snuggan i munnen, såg till jordbruk och trädgård, utövade sitt andliga kall och var en älskvärd och spirituell värd. Han föraktade ingalunda ett gott bord, och kanske berodde prästhemmets goda rykte inte minst på den ovanligt rika tillgången på mat och dryck..”
Fredrik Muckenhirn, kallades för ”pater” av församlingsborna, enligt John Nihlén. Han hade varit katolsk präst, men övergått till den Lutherska läran och blivit präst i Svenska kyrkan. Vid mitt möte med de äldre av Ekstaborna berättade de att Muckenhirn hade lärt dem sju sakrament. Svenska kyrkan räknar dock bara två, dopet och nattvarden. (I bland räknas bikten som ett sakrament i vår kyrka också. ) Så jag misstänker att Muckenhirn inte helt lämnat den katolska tron. Han ömmade mycket för de fattiga. Klockaren Emil Larsson, som tjänstgjorde under Muckenhirns tid, berättade, att Muckenhirn höll korta griftetal för de rika, men långa för de fattiga. Klockare Emil talade gott om Muckenhirn.
John Nihhén berättar i sin bok: ”..Två unga församlingsbor dog i lungsot. Deras två döttrar och husets gamlefar stod på bar backe. Det såg mörkt ut för dem. Då ingrep Pater och tog hem den stympade familjen till den rymliga prästgården. Han blev god vän med den gamle gubben och de gick omkring på ägorna och i prästgården i största sämja. Småflickorna erövrade i så hög grad prästens hjärta att han t o m ändrade sina ungkarlsvanor efter deras tider. En uppoffring som endast en ungkarl kan förstå hela vidden av.”
Den ene av de två flickorna hette Karin och jag träffade henne, när jag var präst i Eksta.
Fredrik Muckenhirn var ingen ungkarl. Han var gift två gånger. En av hans hustrur hette Elna Muckenhirn. Jag var med på hennes begravningsgudstjänst.
Erland Olson har skrivit en bok om Fredrik Muckenhirn.
Prosten Gustaf Kolmodin kallades av församlingsborna för ”Käre far”. Fredrik Muckenhirn kallades för ”Pater”. Jag kallades av församlingsborna för ”Sune”. Tiderna förändras.
Sunes blogg 