Höstdagjämning

”..U snart skall neitar länggar var än dagar,
u kyld u snåi vör vait de kummar sen..”

(och snart skall nätter längre vara än dagar, och köld och snö vi vet det kommer sen..)
Citat från min syster Bojans dikt ”Vör takkar Gud.” Vill någon läsa hela så skriv i sök i min blogg: Vör takkar Gud.

Ja, höstdagjämningen är den 23 september i år. Nu blir dagarna allt kortare. I dag tog jag elcykeln och cyklade en sväng till Vänge. Jag ville ta ett foto av en nyplöjd åker, men jag kom lite för sent. Åkern var redan harvad, sådd och vältad. Jag ville också känna doften av nyplöjd åker, för jag minns från min barndom, när far gick bakom plogen som drogs av hästarna, Frej och Frigga, hur man kunde känna doften av de nyplöjda tiltorna.

September är lite av min favoritmånad. Kvällarna är ännu inte alltför kalla och stjärnorna lyser starka  i höstmörkret i Buttle.

Förr tyckte jag mindre bra om oktober och november. Jag tyckte det var något av mörkrets och  dödens och sorgens tid.
En bondhustru som jag talade med fick in mig lite på andra tankar. Hon ville dö i allhelgonatid. Hon tyckte det var en fin tid att dö i, för då hade det mesta av skörden mognat och bonden fick lön för sitt slit. Hon såg i naturen sitt eget liv som knoppats, blomstrat och vissnat ner. Hon var mogen för skörd och ville få sin lön i himmelen.
(Jag hade begravningsgudstjänsten för henne, men minns inte om hon dog i allhelgonatid och fick sin önskan uppfylld.)

En vis person har sagt om mörkret:
Det är bättre att tända ett ljus, än att förbanna mörkret.