Gammelfarfar eller ”faffa Sune”

En gammal österdahlare och –
två nästan nya österdahlare.

Vårt barnbarn Andreas har två barn. Gabriel och Ingemar. Barnen bor hos honom i Visby. Andreas läser till gymnasielärare i engelska och samhällskunskap och måste vara med på föreläsningar några dagar i veckan vid Uppsala universitet. Det innebär att farmor och farfar rycker in och är barnvakter. Det händer att de behöver hjälp några timmar då och då. Det är då vi får rycka in, Gunvor och jag.

Det här var en sådan dag. En härlig dag. Det var så roligt att vara med barnbarnsbarnen. De hade så mycket att berätta.

Vi gick och Ingemar, som är tre år, cyklade på sin trehjuliga cykel till farmor och farfars hus med en väldig fart. Det var en sån glädje, att få se honom skratta hjärtligt, när han rullade utför backen med benen utsträckta från tramporna. Jag kände mig varm invärtes.

Gabriel som är sex år och börjat förskoleklass hade förra gången vi var barnvakter ordnat en lek för faffa Sune. Han hade satt fram en stol, som jag kunde sitta på utanför deras lägenhet. Sen gav han mig några bollar som jag skulle försöka pricka i ett spann. Själv stod han med ett skaft till en fjärilshåv och skulle slå bort bollarna jag kastade, så att de inte skulle träffa hinken. Han lyckades slå bort nästan alla bollar jag försökte få i hinken. Jag har spelat mycket pingis, badminton och tennis och förstår att han har ett bra bollsinne. Jag önskar att han kan få vara med i Visby IBK, där vårt barnbarn, Jesper är lagkapten. Kanske kan han vara lagkapten så länge, att Gabriel får vara med i laget.

Det är en fröjd att få vara med de små, och att de kallar mig för faffa Sune.