Samvetet
Något jag funderar över är om ordet samvete inte längre är så gångbart. Jag läste i Sigtuna på 60-talet. Jag fick då för första gången lära mig, att samvete i sig inte var någon riktig koll på vad som var rätt och fel. Det måste vara ett av Gud upplyst samvete för att det skulle fungera, stod det i läroböckerna. (Exempel: I fall det var brukligt inom en kultur med ”hedersmord” så kunde en person få ”dåligt samvete” om man inte dödade sin dotter, som gjort ett felsteg enligt deras tro .)
Nu år 2018 tycker jag mig märka, att man återigen talar om, att samvetet är objektivt. Kanske är det så att det finns någonting inom oss som gör att vi egentligen vet vad som är rätt eller fel. Samvetets röst hörs, när man gjort något fel eller gjort någon illa.
Sunes blogg 