Författare: prostensune

(Min far sätter i hop en höstack (köisling på gutamål) i början på 50-talet.)

Min syster Bojan Larsson skriver och berättar i diktform på gutamål om hennes första examensdag och det långa  sommarlovet. Det var gallring av betor och lek på höloftet.

Summarläug 1948

Vör hadd börje skolu, klar av fysste åre.
I dag var vör feine, me rusettar ei håre,
u nöipressne byxar u speikrakar raik.
De var int någ kleidar såm passed ti laik.

Nå kund vör räkkne reit bra pa käulramen
u just nå ei dag var de dags me examen.
Luktn var go fran kunvall u syrenar
in ginum skolfinstre soli nå skeinar.

Prästn ei sokni var me däir ei saln.
Ei prästråkk som di hadd bihandle mot maln.
De luktede kamfert u nöibustne skor.
Längst bårt ei ränggi sat far fylg mä mor.

Vör sto upp bei bänken näir vör skudd gi svar,
pa alle dei frågar såm fröken nå har.
Sän fikk vör singe att blomstarteid kummar,
prästn läst böin´n u ynsked glad summar

Bani såm kalvar um vårn for äut.
Alle var glade att skolu var släut.
Men blommue kållu u skörtu så veitar
fikk bani ta av för nå skudd gallres beitar.

Me pasar um kneiar vör kräupar ei radar,
blant veitrot u mållar u hästhoens bladar
däir växar sma beitar såm skudd renses fram.
Nasar bleir fulle av jård u av damm.

Vör rensar u plukkar blant alle sma betar,
bär fem stykken skall de var kvar pa en metar.
Soli ha brännar pa ryggen u baini,
män ynskar bäir att män var framme bei raini.

Mä kaffi u bullar u saft kummar mor,
u rastn äir go för bad leitn u stor.
Summan gar fort, de finnns raubäir pa bakkar.
Håie skall slas, dei skall köisles ei stakkar.

De ska kåires in, u ei håi-häkk vör akar.
Håi-tjogar lyftes, haugt upp undar takar.
Vör laikar ei håie, gär ganggar u gråttar.
” Ei håie de kan finnes årmar u råttar”

Så sägar mor, ha är rädd um sen unggar,
såm huppar u farar så håi-luftä gunggar.
Män vör bäre ropar ” vör äir inte rädde,
vör vill siv häir i nat”,u så gynnar vör bädde.

Näir mörkre sän kummar så bleir de reit tyst.
Vör kräupar ehop, ingen sägar ett knyst.
Vör tykkar de äir någ ei håie såm prasslar,
nere ei rängi de tisslar u tasslar.

Kan de var råttar? Ett trull ellar spöke?
Snart sitar all unggar be mamma ei köke.
såm bjaudar pa mjölk u pa nöibaken bulle
vör glåimar bad råttar u spöke u trulle.

Mors leile peiku u fars alle dränggar,
sivar snart gutt ei sen vanlige sänggar.
Soli gar ner yvar koskit ei hagar.
Fort tar di släut, alle summarläugsdagar.

Bojan

 

Parken vid Greta Arwidssons gata.

Fotot taget av muren 12 januari 2019 av Gunvor Österdahl.

Jag vill egentligen inte lägga mig i debatten, men har en lägenhet på Greta Arwidssons gata, så det angår mig i alla fall.

Får associationer till presidenten i Amerika, Trump, och hans murbyggande mot Mexiko.
Jag tänker också på sv psalm 289 där det i tredje versen står:

”Och ändå är det murar oss emellan
och genom gallren ser vi på varann.
Vårt fängelse är byggt av rädslans stenar
….”

Ja, som sagt, jag skulle väl inte lägga mig i. Jag är för gammal för sånt, men en fråga till de ansvariga för den blivande parken: ”Vad är det för fel på träd, blommor och buskar i en park?

(Foto Gunvor Österdahl.)

 

Galaxer

Fotot hämtat från Wikipedia. Hubble Extreme Deep Field-vy (2012) – varje ljusprick är en galax – några så gamla som 13,2 miljarder år. Det synliga universum uppskattas innehålla 200 miljarder galaxer. Bilden är uppbyggd av 2000 exponeringar insamlade under 10 år med en total exponeringstid av cirka 23 dygn.^{[12]  (Utdrag från Wikipedia)}

Det finns miljontals eller miljarder galaxer i universum.
Universum är 13,8 miljarder ljusår stort.
13,8 miljarder ljusår  stort och kan ni tänka er att vi är mitt i centrum av allt detta. Problemet är att skulle det finnas någon människa på en annan planet tillhörande någon annan stjärna, så är han också i centrum. Konstigt, men så är det. (Enligt Christopher Galfards bok: Universum i din hand.)

Vad finns då därutanför Universum?
En del astronomerna talar om  en vägg där inget ljus kan tränga igenom.

Det märkliga är att  Universum expanderar. Galaxerna fortsätter från varandra med enorm hastighet som bara ökar. Jag talade med en astronom och frågade om jag hade fattat det rätt och då sa han att universum kan liknas vid en bulldeg som jäser.

 Ja vi börjar nu närma oss slutet av vad jag kan om stjärnor och planeter, men vi måste ändå ställa frågan: ”Hur började alltsammans en gång?”

För universum har en begynnelse och kanske också ett slut, så frågan är berättigad.
Det vetenskapliga svaret är enligt ”Illustrerad vetenskap”, att från början fanns absolut ingenting, men så blev det kortslutning i detta absoluta ingenting och så uppstod Big Bang, den stora smällen och därur skapades så stjärnor och planeter.
Hur det nu kan bli kortslutning i någonting som inte är någonting? Kan man ju undra.

 I en av Bibelns skapelseberättelser står det att i begynnelsen skapade Gud himmel och jord. Och Gud sade: ”Varde ljus och det blev ljus.”

 Det märkliga är att man ännu kan uppfatta detta Guds Varde Ljus, som något av ett eko i universum. För forskarna påstår att vart man än riktar känsliga instrument ut i världsrymden, så finns där ett bakgrundsbrus, som inte kan förklaras på annat sätt än att det måste komma från Big Bang,
eller med mitt sätt att se det:  ”Ekot av Guds Varde Ljus.”

Uttrycket hämtat från Gunnar Edmans bok: ”Den skingrade mosaikens bild”.
(Detta är det föredrag jag hållit på några platser. Hoppas någon eller några haft glädje av innehållet, även om det inte är helt felfritt.)

 

Andromedagalaxen

(Foto hämtat från Wikipedia)

Det finns enormt många sådana här galaxer i universum.
Vintergatan tillhör en grupp av 40som kallas lokala gruppen.
Störst bland dessa galaxer i Lokala gruppen är Andromedagalaxen. 1,5 till 2 ggr så stor som Vintergatan, som vi då kan se med blotta ögat under stjärnbilden Cassiopeja. Det ljus vi ser från Andromedagalaxen har varit på väg 2,3 miljoner år när det når vårt öga.

(Mitt sätt att beskriva var man kan se Andromedagalaxen: Stjärnbilden Cassiopeia ser ut som ett W. Ser man ”ett par dm” under högra spetsen på W , något till höger, hittar man en svag diffus fläck. Det är Andromedagalaxen.)

Vintergatan

Foto: Kent Österdahl.
Fotot av Vintergatan är tagen från Klinte Minneslund, Gotland.
Jag tycker mig kunna se Svanens stjärnbild på fotot. Det påminner mig om när jag träffade Fader Sune Wiman för nu många år sen och han ville visa mig att även norra Stjärnhimlen är korsmärkt.
Han visade mig Svanens stjärnbild och läste en dikt för mig som löd:

”Runt kring stora solen
åker lilla jorden
darrande och skygg,
men på lilla jorden
vandrar stora Jönsson
trallande och trygg”.

Illustration av vår galax Vintergatan. Originalbild från NASA.
Vintergatan.
Vår sol är med i Vintergatan, vår Galax. Den består av 200 – 400 miljarder stjärnor.Det är en spiralgalax med armar. Vår sol befinner sig Orionarmen och har 30000 (28000) ljusår till centrum, där det är ett ”svart hål” som håller ihop galaxen med sin enorma gravitationskraft.
Det tar 250 miljoner år för vår sol att komma runt i Vintergatan. Det kallas för ett kosmiskt år. (Ibland står det 220 miljoner år och ibland 250 så man vet väl inte riktigt hur lång tid det tar för vår galax att sno sig.

Nebulosor (”Stjärnfabriker)

(Fotot hämtat från Wikipedia)
Orionnebulosan kan ses med vanlig kikare om man ser i Orions bild under bältet  (Vise männen) i ”svärdet” som jägaren Orion bär.

Fotot hämtat från Wikipedia. Bilden på Helixnebulosan togs av Splitzer Space Telescope.

Somliga astronomer kallar den skämtsamt ”Gods Eye” (Guds öga) Det liknar verkligen ett öga. Det får mig att tänka på en pojke som snattade godis i en affär. En annan kund såg vad han gjorde och sa till honom: ”Gud ser dig!”
Grabben svarade: ”Ja, men han skvallrar inte.”

 

 

Vår sol

Foto från Wikipedia

Vår allra närmaste stjärna är förstås solen. Där bildas det mycket guld. Solen förbrukar mängder med energi. Solen är en stor kärnfusionsanläggning.

16 miljoner grader Celsius i kärnan. Om man kunde ta vara på den energi som solen ger på en sekund skulle den räcka för att försörja hela världen med energi i en halv miljard år. Solens bränsle kommer att ta slut en dag, om så där en 4 miljarder år. Då kommer solen att svalna och svälla och nå ända ut i mars bana och då kommer jorden med all sannolikhet att gå under, så kommer solen i slutstadiet att bli en vit stjärna och till sist explodera och bilda ett stoft, en nebulosa där nya stjärnor kan födas.

Man är rätt säker på att vår sol är tredje generationens stjärnor. Vårt universums födelse var för 13, 8 miljarder  år sen och de första stjärnorna bestod mest av Helium och väte och  att det tog tre generationer stjärnor innan kväve, kol, syre och silver och andra atomer bildades som vi är skapade av. Vi är alltså stjärnstoff.

Oorts moln
 Oorts moln  består av miljontals kometer. När vi kommit till Oorts kometmoln
då är vi nära slutet av vår sols gravitationskraft. Det händer att någon komet ur Oorts moln smiter till vår närmaste stjärna som ligger 4 ljusår bort. Proxima Centauri. Den är synlig på södra stjärnhimlen.
 Men innan vi går in på stjärnor så låt oss återvända till Oorts kometmoln och alla kometer.

Foto hämtat från Wikipedia

Hale Bops komet var synlig 1996-1997. Den var då på väg att runda solen.
Den har en elliptisk bana och den har en omloppstid på 2534 år. Så det dröjer innan den kommer inom synhåll igen.

Halleys komet

(Fotot hämtat från Wikipedia)
Halleys komet har en omloppstid på sin färd runt solen på ”bara” 76 år. Den lär ändå också ha sitt ursprung ur Oortskomet moln, men något fick den att ändra sin bana och gå in i det inre av solsystemet.

Jag minns för en 10-15 år sen när det berättades på TV att en komet som skulle lysa starkare än vår måne skulle komma att bli synlig på himlavalvet. Jag åkte ner till Ekstakusten på Gotland och satt och väntade halva natten, för att få se kometen. Jag väntade dock förgäves eftersom kometen kommit för nära solen och dragits in i den. Snopet var det.

 

Pluto

Foto från NASA. Rymdsonden New horizons tog bilden.

Vi har nu kommit ut i Kupierbältet där dvärgplaneten Pluto befinnes sig. Pluto har en ”konstig” bana runt solen. Oftast är den utanför Neptunus bana, men 1979 – 1999 var den innanför. Plutos yta består av berg och is och kanske något mer. Dvärgplaneten Pluto är mindre än vår måne. Däremot har Pluto 5 månar. Störst av månarna är Charon. 14 juli 2015 passerade rymdsonden New Horisons Pluto och tog då förmodligen den här fantastiska bilden av Pluto.

Ultima Thule

Foto från NASA

Nyårsdagen 2019 passerade New Horizons långt ute i Kupierbältet den här ”snögubben”. Två klot som i sakta mak krockat med varandra och fastnat ihop. Märkliga ting finns det där ute i rymden.

Uranus

(Fotot från Wikipedia. Bilden tagen av Voyager 2)

Uranus är den sjunde planeten från solen. Det är en gasjätte. 84 jordår tar planeten för att göra ett varv runt solen. Dygnet är 42 år långt. Uranus roterar ”baklänges” precis som Venus.  Tre miljarder km är det från jorden  till Uranus. Skulle man åka dit med bil och hålla en fart av 110 km i timmen skulle det ta 3000 år för att komma dit.

Neptunus

(Fotot från Wikipedia. Bilden tagen av Voyager 2)

Neptunus är numera den yttersta planeten i vårt solsystem. (Pluto har degraderats till dvärgplanet) Neptunus tar 165 jordår för att göra ett varv runt solen. Även Neptunus är en gasjätte. Har en mycket livaktig atmosfär med vindhastigheter på 2000 km i timmen. Neptunus har den högsta vindhastigheten i vårt solsystem. Det tar 4500 år att komma dit från jorden, om man åker med en bils hastighet på 110 km i timmen. Med dagens raketer skulle det ta 12-13 år. På fotot kan man ana en liknade ”fläck” som Jupiter har, men jag tror den har försvunnit nu.)