Sommarlov

(Min far sätter i hop en höstack (köisling på gutamål) i början på 50-talet.)

Min syster Bojan Larsson skriver och berättar i diktform på gutamål om hennes första examensdag och det långa  sommarlovet. Det var gallring av betor och lek på höloftet.

Summarläug 1948

Vör hadd börje skolu, klar av fysste åre.
I dag var vör feine, me rusettar ei håre,
u nöipressne byxar u speikrakar raik.
De var int någ kleidar såm passed ti laik.

Nå kund vör räkkne reit bra pa käulramen
u just nå ei dag var de dags me examen.
Luktn var go fran kunvall u syrenar
in ginum skolfinstre soli nå skeinar.

Prästn ei sokni var me däir ei saln.
Ei prästråkk som di hadd bihandle mot maln.
De luktede kamfert u nöibustne skor.
Längst bårt ei ränggi sat far fylg mä mor.

Vör sto upp bei bänken näir vör skudd gi svar,
pa alle dei frågar såm fröken nå har.
Sän fikk vör singe att blomstarteid kummar,
prästn läst böin´n u ynsked glad summar

Bani såm kalvar um vårn for äut.
Alle var glade att skolu var släut.
Men blommue kållu u skörtu så veitar
fikk bani ta av för nå skudd gallres beitar.

Me pasar um kneiar vör kräupar ei radar,
blant veitrot u mållar u hästhoens bladar
däir växar sma beitar såm skudd renses fram.
Nasar bleir fulle av jård u av damm.

Vör rensar u plukkar blant alle sma betar,
bär fem stykken skall de var kvar pa en metar.
Soli ha brännar pa ryggen u baini,
män ynskar bäir att män var framme bei raini.

Mä kaffi u bullar u saft kummar mor,
u rastn äir go för bad leitn u stor.
Summan gar fort, de finnns raubäir pa bakkar.
Håie skall slas, dei skall köisles ei stakkar.

De ska kåires in, u ei håi-häkk vör akar.
Håi-tjogar lyftes, haugt upp undar takar.
Vör laikar ei håie, gär ganggar u gråttar.
” Ei håie de kan finnes årmar u råttar”

Så sägar mor, ha är rädd um sen unggar,
såm huppar u farar så håi-luftä gunggar.
Män vör bäre ropar ” vör äir inte rädde,
vör vill siv häir i nat”,u så gynnar vör bädde.

Näir mörkre sän kummar så bleir de reit tyst.
Vör kräupar ehop, ingen sägar ett knyst.
Vör tykkar de äir någ ei håie såm prasslar,
nere ei rängi de tisslar u tasslar.

Kan de var råttar? Ett trull ellar spöke?
Snart sitar all unggar be mamma ei köke.
såm bjaudar pa mjölk u pa nöibaken bulle
vör glåimar bad råttar u spöke u trulle.

Mors leile peiku u fars alle dränggar,
sivar snart gutt ei sen vanlige sänggar.
Soli gar ner yvar koskit ei hagar.
Fort tar di släut, alle summarläugsdagar.

Bojan