Anneli. dottern som fyller år i dag hade hittat den här devisen från MåBra och satt in den på Facebook. Jag tyckte det var trösterika ord för en som hittar väldigt dåligt.
Jag låg och funderade över ett griftetal jag ska ha över en arbetskamrat från ungdomen. Vi var båda 18 år och jobbade på Länsmejeriet i Visby. En dag fick jag erbjudandet att komma ut från mejeriet och leverera mjölk till affärerna i Visby. Med glädje tog jag mig an jobbet. Det var bara det att jag hittade inte till affärerna. Det blev mycket sent innan de fick sin mjölk. Dagen efter fick min arbetskamrat ta över jobbet.
Det påminner mig om en lantbrevbärare i Eksta. En gammal dam berättade att de haft en lantbrevbärare, som de kallade för ”kvällsposten”, för att hon alltid kom så sent med den.
Nå väl. Det har inte blivit bättre med åren med mitt lokalsinne. Jag är född med det, tror jag. Redan i sjunde klass i folkskolan kastade läraren ned en nyckelknippa på mitt bord och bad mig, att jag skulle hämta en karta från rummet där kartorna förvarades. Jag tog nyckelknippan och gick ner och låste dörren till klassrummet och gick tillbaka och satte mig. Mina klasskamrater fick i alla fall ett gott skratt.
Lika så har jag sprungit in till helt främmande människor, och trott att det var här jag bor. Fått be om ursäkt för att jag störde och skamsen dra mig tillbaka.
En av de pinsammaste gångerna hände när vi var på Kreta. Gunvor och jag bodde i en lägenhet på hotellet. Mitt emot bodde Gunvors syster med min bror. En kväll, när jag varit nere och hämtat något i receptionen och skulle springa upp till Gunvor igen, tog jag fel på dörrarna och kliver in till Gunvor syster, som stod i duschen. Pinsamt värre.
Äntligen fattar jag vitsen, med att ”den som har dåligt lokalsinne kommer att gå långt”.
Det underliga är att jag hittar bättre på himlavalvet än på jorden.
Sunes blogg 