”Skärselden”

Skärselden
I söndags vid kaffet efter högmässan kom vi några personer att tala om ”skärselden”. Jag sa, att det finns en antydan därom i Paulus första brev till Korintierna tredje kapitlet femtonde vers, där det står: ..”Själv skall han dock räddas, men som ur eld”.

Jag sa också någonting om, att jag kanske inte trodde på att man fick uppleva skärselden efter döden, utan snarare här under vårt jordeliv. (Jag påstår inte att det är någon teologisk sanning, men att tankarna kommer för mig ibland, när jag plågas av svåra mardrömmar.)

I natt hade jag återigen en mardröm, som handlade om något galet jag gjort för mer än trettio år sen. Min hustru vaknade och frågade om jag hade mardrömmar nu igen. ”Ja, jag tror att mardrömmar det är något av skärselden, en sorts rening för allt galet man gjort”, svarade jag. Då sa hon yrvaket: ”Stackars dig”. Jag log för mig själv och tänkte att hon menade: Oj. Då har du något att vänta.

Plötsligt, när jag låg där och filosoferade, fick jag se två otroligt vackra kvinnor i färg och i strålkastarljus komma farande mot varandra och gjorde high five  med båda händerna precis över mig där jag låg i sängen. De utstrålade fantastisk glädje och lycka. Jag kände dem inte, men de var så otroligt tydliga.

Jag tänkte, nu har fastan varit för lång. Jag har inte druckit en droppe alkohol sen askonsdagen. Nu har jag börjat se hjärnspöken också.

 Det var nog bäst att jag tog en slurk ur OP n som var kvar efter en fest innan fastan började i kylskåpet.

(Jag avstod förstås, men tanken fanns.)