Eftervård
Det här bordet går att snurra upp högre och lägga i en skiva. Det bordet låg jag på, när sjuksystrarna varje dag kom och skötte om mitt sår och min stomi. Efter ett tag fick Gunvor överta jobbet att under tre års tid lägga upp mig på bordet varannan dag och sköta om min öppna buk och min stomi. (Som ni förstår så är allt jag skriver en hyllning till sjukvårdspersonalen och min hustru Gunvor. Jag tror även att Vår Herre har del i det hela)
Under de tre månaderna jag låg inne, hände det ibland att jag kom upp på intensiven emellanåt. Jag minns särskilt en gång, när jag plötsligt fick hög feber och hade besök av min vän Hans. Jag orkade inte prata med honom, utan blev allt sämre. Jag fördes till intensiven och på natten kom sonen Kent och bytte av Gunvor för att vaka över mig. Jag var vaken ibland och då sa Kent, att han bad alla vänner på FB att be för mig. Efteråt fick jag höra att många församlingar och enskilda haft med mig i sina förböner.
Jag vaknade till och kände mig bättre. Tillbaka på rummet skulle jag läsa i en 91- an tidning och upptäckte, att jag hade mist läsförmågan. Jag hade fått en stroke under natten och jag skjutsades med en gång till ögonläkaren. Han upptäckte inga fel på synen, utan det var någonting med min hjärna.
Så småningom kom läsförmågan tillbaka, även om jag inte kunde läsa som förr. Läste ord som inte stod där, men ändå. Efter det att jag kom hem till Buttle och gett ut alla galna österdahlare, var jag ute på ett 80 tal platser och hade mina kåserier. Stroken gjorde att jag behövde ett manus nedskrivet på en rulle, som jag kunde hålla i ena handen. Stroken medförde också att jag ibland kunde tappa de mest vanliga ord, så det var en slags försäkring för att jag inte skulle stå där och säga alltför många :”Äh, äh, äh.
Våren efter mina operationer kunde vi med vår bil genomföra den planerade resan till Assisi i Italien. Det gick i stort sett bra, så när som att stomin lossnade vid absolut fel ställen. Dels i en säng på ett hotell i Alperna och dels i nunneklostret i Assisi. Gunvor hade mycket jobb att göra rent i sängarna och de mjuka mattorna. Det var väl dumt att ge sig av med öppen buk och stomi på en så lång resa. 500 mil fram och tillbaka till Assisi. Fast varken Gunvor eller jag ångrar det.
Likaså var vi året därpå på Madeira i tre veckor också det under tiden jag hade öppen buk och stomi. Gunvor skötte om mig på sängarna under resorna.
Jag känner att det blir lite mycket av ”en sjuk österdahlare” och det är dags att avrunda. Nästa gång jag skriver har de lappat ihop min mage och jag har blivit av med stomin. Tänk att de lyckades med detta, att få ihop magen och att inte tarmarna hade växt samman. Det fungerade som vanligt igen. Läkaren som skulle sy ihop min mage, sa att det skulle nog gå bra, men han kunde inte ge mig någon navel. Det gör ingenting sa jag, för då blir jag som Adam, den första människan. Han hade ingen navel.
Sunes blogg 