Operationen
(Jag kan ta fel på ordningsföljd och detaljer i min berättelse, men det var så här jag minns det.)
Jag vaknade vid sjutiden på morgonen i lasarettets säng. Duschade och fördes till operationssalen. Där blev jag införd i ett litet bås. Vi var flera som skulle opereras denna dag. Det var ett draperi mellan varje patient. Några kirurger kom in och hälsade på mig och sa några ord. Sen blev jag ensam igen med min rädsla och oro inför operationen. Även ljud från de andra bakom draperierna hördes, och jag förstod att de också var oroliga.
Så kom de och hämtade mig och la mig på operationsbordet. En narkossköterska satte på mig en ansiktsmask för munnen och sa god natt och jag somnade omedelbart. När jag vaknade ur narkosen, minns jag att det var mörkt. Jag mådde illa och kräktes mycket, så mycket att den som var med mig vid uppvaknandet reagerade och sa, att det här kan jag inte ta ansvar för och kontaktade läkarna.
Nå väl. Dagen efter kom jag upp på benen och nu de närmaste dagarna gällde det för mig att få igång magen, så att jag kunde få komma hem efter fem dagar. På C3 där jag låg sa de, att bland det bästa de visste, det var ljudet av fisar.
Jag kämpade så gott jag kunde med Gunvors hjälp att promenera, men ingenting hjälpte. Dag efter dag gick. Jag ville ju komma hem till Buttle, men….
Fortsättning följer
Sunes blogg 