”Er tid är ute”
Det var så det sades när man på 1960 talet anmälde sig sjuk till Försäkringskassan.
Blev man sjuk skulle man ringa och anmäla sig, En röst hördes som bad en tala om vad man hade för sjukdom. Jag sa: ”Jag har halsfluss och 40 graders feber”. Det blev tyst i luren, därefter hördes en röst som sa: ”Er tid är ute”.
Likaså blev jag ombedd att vara med på ett Kyrkans Ungdoms möte i Visborgskyrkan, efter det att jag blivit präst i Eksta. Jag hade varit ungdomssekreterare i Visby Domkyrkoförsamling under sju års tid tidigare. Det hade varit en livlig verksamhet. Nu på mötet ville man försöka få fart på verksamheten igen. Jag kom med vissa förslag. Då hördes det från en annan präst: ”Din tid är ute, Sune”.
Han hade rätt. Jag hade ingenting längre med ungdomsverksamheten i Viborgskyrkan att göra.
Jag gick i pension vid 63 årsålder och hade min sista högmässa Kyndelsmässodagen i Eksta vid 75 års ålder. (Det låter konstigt, men efter att ha tjänstgjort som präst i Eksta i nästan 12 års tid, i Bunge pastorat under sex års tid och i Östergarns pastorat i tio års tid vikarierade jag som präst ibland tills jag var 75 år. Jag förstod då, att det var dags för mig att sluta.
De existentiella frågorna lämnade mig dock inte. De var intensivare än någonsin. Jag började blogga. Gav uttryck för mina funderingar och tankar. La mig i hur andra präster agerade och sårade kanske många. Det var som om något drev mig att skriva, att få känna att jag ännu var med. Jag kände glädje i att skriva. Tyvärr har det väl ibland i mitt skrivande varit som någon sa en gång om en person, att allt som kom upp i den personens hjärna det rann osorterat ut ur munnen.
Jag tycker det har blivit lite för mycket av ”Sune” senaste tiden, därför har jag tänkt dra mig tillbaka från min blogg och FB under en tid fram över. Åtminstone under fastan . Kanske återkommer jag i Påsk med mitt bloggande och på FB.
Jag har nu fyllt åttio år och kanske är dags för mig att inse, att min tid är ute.
Jag får ta med mig mina tankar och funderingar in i dunklet. Kanske är det där de bäst hör hemma.
Det är dags för en Time Out. Eller som en god vän uttryckte det: ”Dags att packa ihop och ga haim.”
Till sist ännu några visdomsord jag läste någonstans:
För Gud – Mot Gud – men aldrig utan Gud.
Sunes blogg 
Själv är jag idag drygt 86 1/2 och tror att jag fungerar som förväntat = enligt egen bedömning = normalt. Lyckas fortfarande backa ut ur garaget utan synbarliga skador. Så misströsta inte – livet är av allt att döma inte slut vid 85. Hoppas att vi ses vid någon högmässa igen – jag föredrar att lyssna till vännen Benny Helgesson – när han numera prioriterar målarpenseln i sin strävan att renovera pensionärsbostaden – f d prästgården. Men tyvärr sker mötena det allt mer sällan.
Ha det gott
Mvh/ Str @
GillaGillad av 1 person