Julen 1942

av Bojan Larsson.

Bojans fat

I dag låter jag min syster Bojan berätta i min blogg. Det var jag själv som var det åttonde barnet som mor bar på.

Julklappar

Jag tycker om julen. Det är skönt med värme och gemenskap, men julklappar köper jag inte längre.

Det är svårt att köpa till dem som har allt. Själv önskar jag ingenting.

Jag blir matt av alla annonsblad med pynt och prylar.

Men så tänker jag på min mamma, mor Elsa. Hon var en generös person som tyckte om att sprida glädje.

Hon ville alltid ge alla sina barn julklappar,även fast vi flyttat hemifrån och hade egna familjer.

Fatet på bilden, var den sista julklapp jag fick av henne. Det är mer än 60 år sen. Fatet är repigt och slitet och handtaget är borta men jag skulle aldrig kunna slänga det. Jag använder det varje dag och då går tankarna till mor Elsa.

I varje socken fanns på 1930-40talet några familjer som hade en massa barn. Vår familj var en av dem

Då fanns varken barnbidrag eller socialbidrag. Trots att det var svåra tider ville alltid mor ge barnen ett litet paket till jul. Det var inga märkvärdiga saker, en blyertspenna, en anteckningsbok, en ask färgkritor eller ett hårband. Vi blev glada över julklapparna. Glädjen minskade dock något när man kom tillbaka till skolan efter jullovet och fröken frågade vad man fått i julklapp. Det fanns de som fått skidor eller kälke.

Då var inte ett hårband så mycket att komma med.

Vi led ingen nöd. Vad jag inte begriper i dag, är hur de kunde ordna mat åt ett hushåll

på 12 personer varje dag. På den tiden bodde vi i ett torp med några små steniga åkerlappar runt omkring.

Vi hade en bra barndom. Från far fick vi lusten att läsa och lära, mor gav oss kärlek, mer än vi förtjänade.

Den här versen handlar om en jul för 80 år sen. Då var det extra svårt och krig i världen.

Julstök 1942
Världskrig och oro och mobilisering, kring kusten och stränder står männen på vakt.
Lagom till jul, över gårdar och stugor, har vinter och kyla ett snötäcke lagt.
I dragiga stugan står grytan på spisen, med rimsaltad fläsklägg, som julmat skall bli.
Mor bakar bröd, som skall doppas i grytan, få smak av den spad fläsket kokades i.

 Far kommer hem med en julgran från skogen och några ljus han i granngården fått.
Han gläntar på dörren och säger till hustrun:”Hu det är kallt men här luktar detgott”
Modern är ledsen, hon säger till dottern:”Du är så stor att jag tror du förstår,
Maten är dyr och vi har inga pengar, så julklappar får ni vara utan i år”.

 ” Var inte ledsen du mamma, jag vet. Men jag kan göra små låtsaspaket.
Sen kan vi ha julklappsutdelning ändå. Det blir nog roligt för dem som är små.
De som är större, förstår det är lek”. Modern nickar, så trött och så blek.
Sex stycken syskon en julklapp skall få.

Dottern är fjorton, den yngsta är två. Använda paltor blir fina paket,
i grått omslagspapper och i hemlighet
Tar hon från nystanet hemspunnet garn.
Modern hon väntar sitt åttonde barn.

Hon står vid spisen i rökiga köket och rör i den julgröt som alla snart får
.
Hon tänker på barnen och deras”presenter”, och i hennes ögonvrå, glänser en tår.
Trots ransonering och vinter och kyla, julafton kom till vårt mörklagda land.
Och under granen med ljusen som brinner, ligger paketen, med ullgarn som band.

I barns fantasi, där kan sockor, bli dockor och valkiga vantar bli vagnar och lok.
Julen blir rolig, de har ju varandra, och en storasyster, så duktig och klok.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: