Känslor

Den här bonaden fick jag se, när jag var och hälsade på min vän, Erik, på äldreboendet. Han hade fått den av sin svärmor på bröllopsdagen. Jag har skrivit om den förut, men jag är inte riktigt färdig med den än.

Det står så tänkvärda ord på den.
Jag tänker på min äldsta syster Gunborg. Hon var väldigt känslig och empatisk. Hon fick inga egna barn, men hennes småsyskon blev som hennes egna. Var jag sjuk eller hade jag råkat ut för något otäckt, så ringde jag till henne och berättade det, för jag visste, att hon brydde sig och blev orolig för min skull. Det var inte särskilt snällt av mig att att göra henne orolig, men när man visste, att hon brydde sig så kändes det bättre.

En gång sa hon, att hon tyckte det var så konstigt, att hon blivit kallare med åren. Det var som om, när någon dog eller var sjuk i hennes närhet, så kändes det inte lika starkt längre. Hon saknade känslan. Hon tyckte livet hade gjort henne hårdare. Man märkte dock inte på henne att hon hade ”hårdnat”. Hon var lika känslosam och empatisk som tidigare.

Gunvor frågade mig alldeles nyss, om jag hade någon julkänsla? ”Jag vet inte?”, sa jag. Inte är det som förr, när man var barn. Inte heller är det som, när jag var aktiv präst och hade många gudstjänster på julhelgen. Kanske har jag blivit mer likgiltig inför julen. Tycker att det blivit mer av ett ”jippo” över alltihop. Jag saknar den tidigare känslan.

Beror det på att man åldras? Är det ett sätt att mogna? Att bli likgiltig inför livet och gör det lättare att acceptera döden?

Nej jag vill inte tro det. Jag älskar livet. Barn, barnbarn och barnbarnsbarn. och vänner, de betyder alltjämt mycket för mig.

Den som broderat bonaden, som Erik har över sängen, är medveten om att livet kan ge en sina törnar, jag tycker bonaden vill säga: ”Bli inte bitter och hård och kall, försök behålla din kärlek till livet och dina medmänniskor.” Må ej din hand så hårdna uti striden, att den till bön ej knäpps, när dag är liden.”

En psalm som betyder mycket för mig och som Karin Hartman bearbetat är psalmen 139, där det bland annat står:

Men Jesus blir min kärlek kall
och bort jag går från dig,
så visa mig Getsemane
och vad du gjort för mig…