Hur skulle jag då sammanfatta mitt liv? (Forts.)
(Tidningsfoto från prästvignigningen 29 januari 1978.)
Efter arbetet i stenbrottet tog studierna vid. Vi flyttade till Visby, och efter studierna blev jag anställd i Visby domkyrkoförsamling som ungdomssekreterare. Det var ett välsignat och intensivt arbete. Jag stortrivdes med barn och ungdom. (Några av ungdomarna, som nu är pensionärer, ska jag träffa igen om någon vecka.)
Det var som sagt en fin tid, ungdomssekreterartiden. Det kändes, när jag kommit från arbetet vid mejeriet och stenbrottet, som att jag i mitt arbete som ungdomssekreterare fick betalt för min hobby.
Ändå var det kanske inte detta jag ville berätta om den här gången. Istället tänker jag berätta mina tankar och funderingar jag hade inför min prästvigning.
Jag trodde i min enfald, att jag hade en kallelse som präst för de svaga i samhället och för arbetarklassen. Jag har alltid varit stolt över att ha tillhört arbetarklassen. Kanske alltför ofta på universitet talat om att jag slagit sönder sten med slägga i Buttle stenbrott.
Nu ville jag tala om för ateisterna och de sekulariserade, att det finns hopp om att Gud verkligen finns, och att han älskar alla människor.
Jag trodde, att jag var betydelsefull och hade en bestämd kallelse. Under min prästtid har jag känt mig älskad av många, men naturligtvis har det funnits också andra. De som haft svårt för att tycka om mig.
I dag har jag insett, att det är inget särskilt med mig. Jag har bara haft en enorm tur i mitt liv. Varit på rätt plats i rätt tid. Framför allt har jag haft tur, eftersom jag träffade min hustru Gunvor.
Det underliga är, att jag inte känner någon bitterhet över att inte vara något märkvärdigt, att inte ha gjort några stora ting och blivit känd och berömd.
Tvärtom. Det känns befriande att bara vara en vanlig människa. Känna att man duger ändå. Att vara ”en i mängden” duger alldeles utmärkt. Man kan vara sig själv utan prestationsångest över att vara något speciellt
.
Tacksam över att ha fått leva ett fantastiskt bra liv, trots att jag kanske var ett misstag från början och inte borde ha funnits, håller jag ändå fast vid min tro på att Gud har en mening också med mitt liv.
(Fast lite ökänd har jag nog blivit ändå 😊)
Sunes blogg 