Ett spratt

Jag bad vårt barnbarn Frida att illustrera med  en teckning min blogg. Den blev så här.

Vi var för några dagar sen och besökte några gamla vänner. De berättade då att deras barn alltid bad dem att se i garderoben och titta under sängen, att det inte låg några monster där. De vågade inte somna annars.

Jag kom att tänka på vad min kompis, Harry, och jag gjorde på 50-talet, när vi var en sju, åtta år. Jag låg i samma rum som tre eller fyra av mina bröder. Mina bröder var äldre än jag. En av dem var en elva-tolv år, när följande händelse inträffar.

Harry och jag hade kommit överens om att vi skulle spela dem ett straff. Harry smög upp på kammaren och kröp in under en av sängarna. Det var bara jag som visste, vad som var på gång. Det dröjde innan mina bröder gick till sängs. Det bar sig inte bättre än att Harry somnade där under sängen. Mina bröder somnade så småningom också. Mitt i natten vaknade brodern som var elva år, och han hörde snusningar under sängen. Han blev livrädd och vågade inte väcka de andra.

Så där låg han och våndades och visste inte vad det var. Han hörde, att någon andades under hans säng. Mitt i natten vaknade Harry, och yrvaken förstod han, att han måste ta sig hem. Plötsligt fick min broder se hur någon hasade sig fram under sängen och smög ut genom dörren och ned för trappan.

Harry fick problem, för ytterdörren var låst och han fick då krypa ut genom ett av salsfönstren och ta sig hem till sitt i mörkret.

Bror min berättade på morgonen att han varit med om något konstigt på natten. Jag sa ingenting, och jag tror att dröjde, innan han fick reda på sanningen. Vi tyckte nog det var bäst så.