Syskonkärlek

På fotot från vänster Bettan, Sune, Bojan, Gösta, Gunnar, Yngve, Martin, Bertil och Gunborg. Framför: mor Elsa och far Gustaf. (Fotot taget av svåger Allan på 60 talet?)

I söndagskväll fyllde svåger Tage 82 år och vi syskon med några vänner var bjudna till Bettan och Tage på 82 års kalas. (Far o mor, Gunborg, Bertil och Martin var förstås inte med. De är borta sedan många år. Inte heller Gösta var med. Han var kvar i Örebro.)

Det var en mycket trevlig fest med god mat och dryck och stämningen påminde mycket om, när vi syskon träffades friska och glada på 1960 talet.

Jag minns så väl, att jag skämdes för att jag grät som tioåring, när Gunnar som sextonåring åkte i väg på sin motorcykel till sitt nya jobb på mejeriet i Karlsborg. 
Vi hade ingen telefon hemma, så det kunde dröja upp till en vecka innan vi fick reda på att Gunnar kommit fram väl.

Eller när Gösta gav sig ut som kocksteward bara sexton år gammal på båten Slite. 

Det var en sån fröjd och glädje, när Gunnar och Gösta någon gång kom och hälsade på i sitt hem vid Hajdeby.

I söndagskväll upplevde jag återigen något av denna glädje och samhörighet. Visserligen börjar vi höra dåligt och har våra krämpor allesamman, men roligt har vi när vi träffas.

Syster Bojan beskriver det så fint i dikten Guldbröllop. Jag gör ett utdrag från hennes dikt:
De händar väl ännu vör träffes u pratar
Um banban u håftlid u håirapparatar.
Leil bräudnäbben, ha såm bar slöiju så veit
Tald nöis um för mi att ha mårmår har bleit.

Förresten. Jag kan bjuda på hela hennes dikt:
Guldbrillop
Naturn han sto ei sin feinaste skräud
Da för femti ar sen, da när ja sto såm bräud
Ei langg veitar kålle u krone av gull
Av släkt u av vännar var hail körku full
Da sat di där alle, rad ättar rad
U körku var pynted me blåmmar u blad.
Kleidar ei frakk,var min nöibleivne kar,
Marskalkar u tärnar, så ungge di var.
De händar väl ännu vör träffes u pratar
Um banban u håftlid u håirapparatar.
Leil bräudnäbben, ha såm bar slöiju så veit
Tald nöis um för mi att ha mårmår har bleit.

När män keikar tibaks pa åri såm gat,
Så är de bra mike nöit vör har fat
Nå är vör gamle, vör har fat pansjon,
När vör var ungg fikk vör televisjon.
De var da någ såm var riktut märkvärdut,
Män stört si fran bord, förrn män had jet färdut.
De var jo knappt att män hannt ga pa häus,
Sen sat vör u keikt pa ein testbild mä bräus.
Kaffi som kokedes i kaffipannu
Serveredes sainare ör TVkannu.
Fast bildn var dåli u färglaus u blaik
Vör fikk bade nöihaitar u vädarlaik.

Hail världns bekymmar de fick vör nå fram.
De var svält ei Biafra u kreig ei Veitnam,
Gubbar ti mån´n de skikkt di nå upp,
Vör såg häur di huppte mä tyngdlausar krupp.
Kännvapenprov gärd di pa ein atoll
U temperaturn bleir straxt undar noll.
Ja, da fikk vör raidar pa häur de var ställt
Av en som di kallde för Herr Aktuellt
Skolban u smaban u ”Mårmårs leil kraku”
Ei TV har någen gat vilse i pannkaku.
Han hadd väl um någen bihövt navigator
Män da var de int mangge såm hadd set ein dator.
Nå flaugar reit mangge ti soli u värmen
Di pratar um braidband u pixlar ei skärmen.
Di meilar u blåggar u handlar pa näte.
Unggdomars språk har bleit mair såm ett läte
Disko u hårdråkk förstar vör int alls,
När ein annin var ungg, var de fåxstrått u vals.
Teidn har ändre si, mik har bleit bättar.
Vör har maskinar såm diskar u tvättar.
Ei lummu där har män nå ein leitn läur,
Ei den kan män prate, ei äur u ei skäur.
Tar bildar u speilar u far SMS
Hur klard män si äutn slikt fram ti dess?

 Teilit um mårgnar nå alltut män vakknar,
Den vanlige bildn ei speigln män sakknar,
Källingi, ha såm ei speigln nå bor,
Ha far mi u tänk pa mein aigi mor.
U han såm ei sänggi nå ännu är kvar,
Han är som ein avbild av sin gamle far.
Men känslar är samme som när män var ungg
Fast baini di värkar u kruppen bleit tungg.
Vör har hatt de bra, är int mik för ti treite
Ei all år ei fylg har vör jåbbe u sleite.
U gräle u bråke ,va nyttar de till
Allt bleir jo så bra, bär ja far såm ja vill.

Bojan