Foto av galaxer i vårt universum. Tusentals galaxer innehållande miljarder stjärnor i många av dem. Foto troligen från NASA.
I kväll den 29 juli kände jag mig lycklig och glad över att vara i Buttle. Jag kände mig hemma, för jag kände igen några av stjärnorna. Äntligen var det slut på alla ljusa nätter och jag kunde se mina ”kompisar” stjärnorna igen. Det var en molnfri natt och jag kände igen Arcturus, björnvaktaren. En stjärna som tistelstången på stora Karlavagnen pekar på. Jag kunde se Capella i Kusken, som tistelstången på lilla Karlavagnen pekar på. Jag kunde se Deneb, högsta stjärnan i stjärnbilden Svanen. Jag såg Altair i stjärnbilden Örnen och Vega i stjärnbilden Lyran.
Planeten Jupiter lyser klart i nordost och planeten Saturnus syns i sydost. Stjärnbilden Cassiopeja syntes också klart. Det var dock ännu för ljust, för att se Andromedagalaxen med blotta ögat.
Just innan jag gick in igen förundrades jag över en starkt lysande stjärna under tistelstången i stora Karlavagnen. Jag hajade till, för det borde inte finnas någon starkt lysande stjärna där, men det var det inte heller. Det var en satellit (kanske rymdstationen), för den försvann snabbt ur sikte igen.
Jag tycker det är så konstigt, att jag som har svårt för att hitta i Visby, jag har helt enkelt dåligt lokalsinne, men på himlavalvet hittar jag alldeles utmärkt.
Där känner jag mig hemma.