”Minneslunden” i Östergarn

Minneslun

Egentligen är det ingen minneslund utan en askgravlund. Vi tyckte att minneslund är ett poetiskt och vackert namn, medan däremot askgravlund låter förskräckligt. (Det som skiljer minneslunden från en askgravlund är att det finns små plattor med namn på de som är gravsatta där. I minneslunden finns inga namn angivna.)

Nåväl, det kanske inte är så viktigt med namnet för många kallar den i alla fall för ”båten”.

Jag minns att min bror låg i samma rum på sjukhuset som en östergänning. De kom att tala om döden och min bror sa, att sen när du dör då skall du väl ligga i båten? Han svarade: ”Naj för f-n, jag har rot så mik ei mitt leiv så dei far va nuck me roende för min dail”.
(Nej för .., jag har rott så mycket i mitt liv att det får vara nog för min del.)

Kyrkorådets ordförande, Björn Håkansson, kom med ett förslag till minneslund . Han hade en idé om, att när nu Östergarn var en strandsocken skulle det passa bra med en båt som minneslund. En tremänning i dubbel storlek. Vi andra i kyrkorådet tyckte det var en mycket bra idé.

”Minneslunden” invigdes 16 april 2001. De som utförde arbetet med minneslunden var Jan Nordberg och Gunnar Vends efter Björn Håkanssons ritning. Lanternan tillverkades av Bengt Nilsson.

Det finns så mycket symbolik i denna minneslund. Dels att ”båten” nyss har lämnat ”länningen” och seglar österut mot himlen. (De flesta kristna gravar ligger i östvästlig riktning, för att de ska se Kristus, när han kommer åter. Kristus liknas vid solen. Solen går upp i öster o.s.v.)

Vi i kyrkorådet satte scilla och blåstjärnor runt båtens för som skulle illustrera det blå havet. Vita blommor runt aktern som skulle visa det vita skummet. Mitt i båten planterade vi ett olivträd som hade med Noas ark att göra. I första Moseboken 7:11 står det: ”Och duvan kom till honom mot aftonen och se då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb”.
(Ibland liknas övergången till himlen som att vi färdas över mörka vatten. Jag upplevde det själv, när jag var illa ute och låg på intensiven, att jag färdades på havet i en båt.)

Ja, det finns säkert ännu fler symboler med ”båten” t.e.x att kyrkan liknas ofta vid ett skepp.

På en trädstam där namnen på de gravsatta sitter, satte vi också upp en skylt med den gotländske skalden Gustaf Larssons dikt: ”Seiste raisu”.

Seiste raisu
Där krupp u själ vill skilles at
jär haugar sjö u nidmörk nat.
Ro ! Ro! austaräut
um din nadeteid jär slut
u mörkre vill takes me din själ.
De finns en sum vill di väl.
Dagningi austararäut
rydar ei sprang
yppnar sin port
u tar di ei fang.

(Försök till översättning från gutamålet)

Där kropp och själ vill skiljas åt
är hög sjö och mörk natt.
Ro! Ro! österut
om din nådetid är slut
och mörkret vill brottas med din själ.
De finns en som vill dig väl-
Gryningen österut
Röd i sin springa
öppnar sin port
och tar dig i famn.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: