Kärlekens väg.

1200px-Buttle_kyrka_Triumph_crucifix

Kärlekens väg,
det är temat i kyrkan nu på söndag. Fastlagssöndagen.
I förrgår invaderade Ryssland Ukraina med sin krigsmakt och ville få dem till underkastelse. Ukraina gör förtvivlat motstånd och utsätts för enorma lidanden.

Det är säkert många fromma ukrainare och också ryssar som bett intensivt till Gud att det inte skulle bli någon invasion. Ändå hände det.

Hur kunde Gud tillåta? Varför finns det så mycket lidande i vår värld?
Kyrkan har inget bra svar på det. Vi har ett namn på frågan varför det får finnas så mycket lidande. Vi kallar det för ”teodiceproblemet”, men det hjälper ju inte.

Jag kommer ofta tillbaka till min ”syn” i S:t Patrokli kyrka i Soest, där Jesus dignar under korset och min tanke var: ”Stackare släpar Du ännu på det där gamla korset”?

Så är det nog? Jesus släpar ännu på korset, som han en gång bar upp på Golgatas kulle. Han gör det för vår skull.
Vi har en Gud som delar vårt lidande, Lider med oss och hjälper oss att bära. Det är så många frågor som lyder:  ”Varför låter Gud det ske?  ”Varför tar han inte bort det onda”? Vi har som sagt inget svar, men vi har en Gud som lider med oss. En som har gått kärlekens väg.

Det finns en gammal judisk legend, som heter Den första tåren och som bygger på 1 Mos 3 i bibeln. Jag tycker den påminner lite om vad jag menar. Legenden hämtad från boken: ”Den nödvändiga smärtan”. Jag citerar från den:

”När Adam och Eva förvisades från Edens lustgård, såg Gud att de ångrade sitt brott. Han kände medlidande med dem och sade vänligt: ”Stackars barn! Jag har straffat er för era synder och har fördrivit er ur Edens lustgård, där ni levde sorglöst och utan bekymmer. Nu träder ni in i en värld så full av sorg och olycka att det trotsar all beskrivning. Dock ska ni veta att jag är givmild, och att min kärlek till er varar för evigt. Jag vet att ni kommer att möta många motgångar som kommer att förbittra ert liv. Därför ger jag er min dyrbaraste skatt, denna kostbara pärla – tåren. När ni överväldigas av sorg, när era hjärtan är nära att brista och stor smärta griper tag i er själ, då kommer denna tår att falla från era ögon, och bördan blir strax lättare att bära.”

Vid dessa ord förlamades Adam och Eva av sorg. Tårar vällde fram ur deras ögon, strömmade nerför deras kinder och föll ned på jorden. Och det var dessa smärtans tårar som först fuktade jorden. Adam och Eva efterlämnade ett dyrbart arv till sina barn. Och alltsedan dess, när människan upplever stor sorg, när hennes hjärta värker och hennes sinne är tungt, rinner det tårar ur hennes ögon. Och se, sorgen lindras!”   (Slut på citatet.)

Vi är många i dag som gråter med Ukrainas folk.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: