Ljus

Vägg

I dag den 25 januari 2022 var det ett strålande väder. Vi gick som vanligt en lång promenad i Furulundsskogen i Visby. Vi kom fram till Gråbo centrum och ställde oss mot väggen på COOP. Solen värmde och sken så underbart.

Jag kom att tänka på att ljuset, som nådde oss, hade varit på väg åtta minuter från solen, innan den nådde våra ansikten.

Är vi ute på natten kan vi under stjärnbilden Cassiopeja  med blotta ögat se en diffus ljuspunkt som är Andromedagalaxen. När ljuset från Andromedagalaxen når vårt öga har det varit på väg i två miljoner femhundratrettiosju tusen år. Det får en att fundera en del. (Kan ljuset bli begagnat?) Kan någon levande själ ha sett det förut  på vägen hit?

Vad ljus är, är svårt att förstå, för ibland yttrar det sig som en partikel och ibland som en vågrörelse.

I Första Moseboken finns några skapelseberättelser. I första kapitlet 3 vers står det att Gud sade: ”Varde ljus”, och det blev ljus.

Jag minns en samling för ”Daglediga” i Klinte församlingshem för drygt 40 år sen. Jag hade gjort ett ljud och bildband om rymden, som jag visade för de församlade. Efter att jag visat mitt bildband steg en äldre kvinna  (kanske upp emot 90 år) fram och läste utantill en fantastiskt vacker dikt av Zakarias Topelius  som han skrev 1852.

Vintergatan.

text: Zacharias Topelius

Och nu är lampan släckt, och nu är natten tyst och klar,
och nu stå alla minnen upp från längst försvunna dar,
och milda sägner flyga kring som strimmor i det blå,
och underbart och vemodsfullt och varmt är hjärtat då.

De klara stjärnor skåda ned i vinternattens glans,
så saligt leende, som om ej död på jorden fanns.
Förstår du deras tysta språk? Jag vet en saga än,
jag har den lärt av stjärnorna, och vill du höra den?

Långt på en stjärna bodde han i aftonhimlens prakt;
hon bodde i en annan sol och i en annan trakt.
Och Salami så hette hon, och Zulamit var han,
och båda älskade så högt och älskade varann.

De bott på jorden båda förr och älskat redan då,
men skildes åt av natt och död och sorg och synd också.
Sen växte vita vingar fort på dem i dödens ro;
de dömdes långt ifrån varann på skilda stjärnor bo.

Men på varandra tänkte de i blåa höjdens hem.
Omätlig låg en rymd av glans och solar mellan dem;
tallösa världar, underverk av Skaparns visa hand,
sig bredde mellan Salami och Zulamit i brand.

Och då har Zulamit en kväll, av längtans makt förtärd,
begynt att bygga sig en bro av ljus från värld till värld;
och då har Salami, som han, från randen av sin sol
begynt att bygga, också hon, en bro från pol till pol.

I tusen år så byggde de med omotståndlig tro,
och så blev Vintergatan byggd, en strålig stjärnebro,
som famnar himlens högsta valv och zodiakens ban
och binder samman strand vid strand av rymdens ocean.

Förfäran grep keruberna; till Gud steg deras flykt:
»O Herre, se vad Salami och Zulamit ha byggt!»
Men Gud allsmäktig log, och klart ett sken sig vida spred:
»Vad kärlek i min värld har byggt, det river jag ej ned.»

Och Salami och Zulamit, när bryggan färdig var,
de sprungo i varandras famn — och strax en stjärna klar,
den klaraste på himlens valv, rann upp i deras spår,
som efter tusen år av sorg i blom ett hjärta slår.

Och allt som på den dunkla jord har älskat ömt och glatt
och skildes åt af synd och sorg och kval och död och natt,
har det blott makt att bygga sig från värld till värld en bro,
var viss, det skall sin kärlek nå, dess längtan skall få ro.

 
 

En tanke på “Ljus”

Lämna ett svar till Per-Olof Avbryt svar

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: