Orostider

Sune militär

Fotot taget någon gång på 1980 talet när jag var bataljonspastor på repmöten.

Trots att jag inte vet så mycket om storpolitik och försvar tycker jag mig ändå ha rätt att ge uttryck för mina funderingar.

Vad jag kan komma ihåg har jag aldrig varit i slagsmål på riktigt, varken som barn, ungdom eller i vuxen ålder. Jag tillhör de räddhågade och ängsliga. Tycker om att vistas hos trevliga och vänliga människor. Gillar en fredlig tillvaro.

Jag känner oro för vad som håller på att hända mellan Ryssland och Ukraina. Kanske ett nytt världskrig bryter ut och där även vi på Gotland och i Sverige blir indragna. Jag är i dag 79 år och förstår att mitt liv närmar sig sitt slut, så för egen del är jag inte så ängslig. Men med tanke på hustru, barn, barnbarn och barnbarnsbarn och deras familjer och vänner och vad som kan hända med dem om kriget kommer, då känner jag djupaste förtvivlan.

Tyvärr var jag ingen bra soldat, när jag gjorde rekryten och utbildades till pjäsgruppchef. Jag trodde inte på försvaret då. Tänkte att vi har ändå ingen chans, om vi blir anfallna av en stormakt. Så som många i dag ler, när de hör talas om att några soldater vaktar vår ö.

I dag skulle jag önska att vi hade ett starkt försvar och har svårt att förstå den stora förbandsnedläggningen som skedde år 2005.

Jag fick en bättre inblick i vårt försvar på 80- och 90- talen, när jag var bataljonspastor och senare även brigadpastor vid Fårösunds Marinbrigad.

Jag fick vara med på övningarna och se hur starkt försvaret var på norra Gotland . Det hade inte varit lätt för främmande makt att ta sig in där. 

Vi bodde några somrar i husvagn i mina syskons hage i något vi kallar ”Norrskogen”. Det gick ett hundratal får också i samma skog. Vi hade vår hund, Tanja med oss. Hon var en  blandning av bordercollie och spets och några andra hundraser. En morgon var fåren med sina lamm uppe hos oss vid husvagnen. Hunden Tanja morrade upp sig och försökte skrämma en tacka, som hade två lamm. Tackan tog sats och gav Tanja ”en dansk skalle”, så hunden snurrade flera varv och gav sig ylande därifrån. Tanja gjorde inte om det, utan tog stora omvägar, när hon fick se någon tacka.

Trots att hunden Tanja med mycket stor säkerhet kunde slitit strupen av fåret, gjorde hon inte det. Hunden hade lärt sig att tackan var aggressiv och beredd att försvara sig och sina lamm.

Nu önskar jag verkligen att Ryssland och Ukraina kan nå en fredlig lösning och att vi alla kan leva i fred.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: