Är varbildning den enda bildning som varar?

Är varbildning den enda bildning som varar?

Ibland kan det kännas så. Jag växte upp på en liten bondgård. Var bortskämd och lat. Vid 18 års ålder fick jag arbete på ett mejeri. Det var ett väldigt tråkigt arbete. I två år plockade jag 3000 flaskor i timmen från ett band ner i korgar. Tappade i skummjölk, kärnmjölk och vassle i sju 50 liters spann i minuten.

Gjorde lumpen på A7 och blev en usel konstapel som pjäsgruppchef.
Något år jobbade jag i Buttle stenbrott och slog sönder stora stenar till mindre stenar med en tung slägga.

Fick möjlighet att studera. Först grundskolekompetens och senare utbildning till ungdomssekreterare i Sigtuna. Stortrivdes i Sigtuna, trots att jag egentligen inte hade rätt kompetens för att komma in på utbildningen. Lärarna påstod dock att jag var som en omättlig svamp, som sög i mig all kunskap.

Jobbade som ungdomssekreterare i sju år i Visby. Läste in grundkursen på fritiden i religionskunskap på distans 40 poäng, men fick inte räkna dem till godo, för jag hade inte gymnasiekompetens.
Det blev Folkhögskolan i Hemse för att läsa in gymnasiekompetensen. På Folkhögskolan fick jag läsa mycket engelska, lite tyska, svenska, historia och en del andra ämnen.

Jag fick tillgodoräkna mig de 40 akademiska poängen och färden ställdes till Uppsala universitet. Mitt huvudämne i teol.kanden var Nya Testamentet. Jag kunde inte ett ord grekiska, när jag kom och inte mycket engelska heller. Målet var att vi skulle kunna läsa NT på grekiska, grundspråket. De flesta kommentarerna var skrivna på engelska. Jag fick de första åren kämpa mycket med grekiskan, men så plötsligt lossnade det. Det var när jag hade fått grepp om hela verbsystemet. Då lossnade det plötsligt. De andra fick kämpa hårdare än jag och det hände att jag hade fullt rätt på tentamina. En av lärarna i grekiska sa till en annan präst, när han gästade Gotland, att jag var fenomenal på grekiska. Tros- och livs var mitt andra stora ämne. Det handlade om vad de olika religionerna och de olika samfunden trodde på. Jag tyckte det var intressant och hade lätt för att lära mig.

Det är nu drygt 50 år sen. Ska sanningen fram, så kan jag inte mycket grekiska, engelska, tyska och trosläror längre. Jag skyller på att jag haft en stroke, men det är nog inte sant det heller.

Jag tror det beror på att jag knappast öppnat Novum på 50 år, Nya testamentet på grekiska. Jag har inte läst så många engelska böcker och heller inte talat det språket, så jag tror det har fallit i glömska. Min tyska var dålig redan från början, men ändå. Tidigt efter studierna kunde jag i alla fall fråga efter vägen, beställa mat och föra ett mycket enkelt samtal, när vi tågluffade i Europa, men allt är borta.

Är då min fråga: ”Är varbildning den enda bildning som varar?

Mitt svar är för min del: ”Ja, jag tror det.”