Körkarlen

Målarbild häst och vagn

Jag minns på 1950 talet, när vi satt runt matbordet hela familjen vid Hajdeby, i Kräklingbo, en plats en liten bit från Torsburgen. Vi lyssnade på radion, där någon läste ur Selma Lagerlöfs bok Körkarlen. Det var andäktigt tyst trots att vi var elva personer runt bordet. Vi ryste av rädsla när vi hörde berättelsen. Minns jag rätt så skrev Selma Lagerlöf, att den som dog sist av alla, innan klockan slagit tolv på nyårsafton fick bli körkarl åt döden under det följande året, när döden kom för att hämta de dödas själar. Jag, som ofta varit rädd och ängslig var mycket rädd för, att det skulle bli jag.

Det var för mig en stor glädje när tolvslaget var över och jag även detta år sluppit bli körkarl åt döden.

Det är konstiga minnen som kommer för en, när man blir gammal. Hur kunde man påverkas av en påhittad historia om någonting sådant?

Ja, nu närmar sig nyårsaftonens tolvslag igen och jag hoppas innerligt få slippa bli körkarl även detta år.

Med dessa tankar ber jag nu att få önska de som läser min blogg ett ”Gott  Slut” (konstig önskan, men ändå fin på något sätt) och ett Gott Nytt Glädjefyllt År.

En tanke på “Körkarlen”

  1. Som barn är det nog helt naturligt att ta allt för en sanning, även om det är litteratur eller film. Därför är jag motståndare till alltför våldsamma filmer som är så lätt tillgängliga på nätet.

    Gillad av 1 person

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: