(Den här klockan fick jag av en konfirmandgrupp på Fårö på 90 talet. Kär gåva)
Tänker berätta några roliga historier från förr i tiden.
Jag har försökt att säga några vackra komplimanger till några damer och flickor som jag tycker om. ”Du är så lik fröken ur”, har jag ibland sagt. De har sett oförstående ut och jag berättar då, att jag läste nyligen om en man som tyckte så mycket om Fröken Ur .När någon frågade honom om varför han tyckte så mycket om henne svarade han, att han tyckte hon var en Alla tiders tjej.
(Jag vet inte om det finns någon ”fröken Ur längre”. Damer och flickor som jag sagt det till har som sagt sett frågande ut.
Så till något annat som jag råkade ut för i början på 1960 talet, när jag arbetade på länsmejeriet i Visby. Jag var sjuk en dag och kunde inte komma till mitt arbete. Man skulle då ringa sjukkassan och anmäla sig. Jag ringde sjukkassan och hörde en röst som sa: ”Tala om vad ni är för sjuk”. Jag sa: ”Jag har ont i halsen och har 40 graders feber”.
Då hördes röste på nytt som sa: ”Er tid är ute.
Så klickade det till i luren och samtalet avbröts.
Det var ett försök att vara rolig i novembermörkret, men tiden går fort och roliga historier blir fort gamla.